Flow!
Utan att avslöja för mycket innan något än 100 bestämt, så kan jag säga att det är stora grejer på gång i Winklers liv just nu =D
Me like Mari! =D
Vad har hant sen sist då för övrigt?
Mjo, jag har lyckats dra på mig en förkylning, så klart. Benet börjar smått läka ihop, så det var väl helt enkelt dax för en ny käpp i hjulet.
Men Ha! Jag är väl inte klenare än att jag kan träna och snörvla samtidigt, tänkte jag. Mja, dum idé kanske... Återstår att se.
Träningen går riktigt bra just nu, förbannat bra flow.
Torsdagens pecs-mördar-pass går nog så smått till historien, den dagen var jag dessutom förbannat taggad av andra anledningar :)
Axlar igår, också ett riktigt bra pass. Jag är nöjd varje gång jag kan gå från ett axelpass och slippa känna att "ajfan, där rök den leden igen.." Och, peppar peppar, den har hållt ganska bra på sistonne.
Idag inleddes passet med deltävling i gymmets interna FitnessFive, bicepscurl.
Märkliga regler och ett förödande hjänsläpp gav mig ett resultat på 30 godkända reps.
Nåväl, 3 rep bättre än vid klassens F5, men kan inte vara nöjd när jag var tvungen att bryta trots att jag hade sååå många reps kvar i armarna..
Summa summarum, ännu en gång har jag fått bekräftat för mig själv att det inte är högreppare jag ska hålla på med.
Jag ska från och med nu hålla mig till det jag är bra på, att lyfta riktigt tunga saker ;)
Go Hard - or Go Home!
Rest, if you must. But don´t you quit.
Märkligt med tanke på att jag bara jobbar strax över halvtid, kommer aldrig ha tid med ett vanligt heltidsarbete ;)
Nåväl
Inte mycket som hänt sen sist. Motivationen har dock både hunnit försvinna och återfunnits.
Lyckats dra på mig en mindre stressfraktur misstänker jag, proximalt på laterala fibula.. För er som inte läst absurt mycket latin innebär det på utsidan av övre delen av vadbenet.. ;)
Ja, vad ska man säga om det..? Förbannat irriterande, framförallt då jag inte märker av det mer än vid belastning.. Och inte blir det bättre av att jag konstant på jobbet sitter på huk för att instruera, jag visar upphopp, jag gör burpees... Att jag dessutom aldrig lyckas komma ihåg mellan gångerna att "Just det, jag bör INTE belasta benent idag, jag bör hålla mig till verbal beskrivning", tyder mest på bristande intelligens... ;)
Den träningen som trots allt har blivit av har gått riktigt bra.
Senaste passet innebar biceps+triceps, kan vara det bästa som finns att köra de musklerna ihop på samma pass :) Går från gymmet med galen pump och dubbelt så stora armar, DET är egobooser =D
Snart dax att pallra sig ner till gymmet, dock kan jag inte bestämma mig för vad som ska få ersätta dagens egentliga benpass. Tror det blir axlar, lite prio på dom just nu.
För övrigt, så har det ännu en gång bekräftats att det värsta som finns, det är att tappa tron på sin själv.
Men hur mycket jag än älskar vägen som jag vandrar på, så kommer det finnas stunder då det blir allt för mycket uppförsbacke, då vägen känns krokig och målet allt för avlägset.
Styrkan ligger inte i att undvika motgångar, utan att kunna vandra vidare efter.
För nånstans, djup därinne, så vet jag varför jag gör det här. Jag vet vad jag vill och jag vet vad som krävs.
Men jag tackar min Lyckliga Stjärna för alla runtom mig som ser min vilja, min målmedvetenhet och min ambition.
Tack till er som väljer att följa mig på vägen, om än bara en liten bit. Ni som tar mig i handen och lyfter upp mig när jag inte orkar själv. Ni som visar vägen när jag själv inte ser den. Ni som hjälper mig att hitta tillbaka.
Tack.
http://www.youtube.com/watch?v=VkCFeNeqyHk&feature=related
Adjö Ego!
Sinnessjukt glidig vecka, jobba mån-tis, ledig ons-tors. Jobba imorgon, dock förjävla tidigt. Att ha öppningen kl 8 på morgonen är inte helt okej när man kommit in i em-rutiner :p Men visst, låt gå.
Alldeles för mycket tid har gått åt att febrilt försöka finna en person.
Men seriöst, hur många i världen (eller ja, kommunen..) ska det finnas som heter ******* då...!
Så det projeketet är nedlagt, tillfälligt om inte annat.
Dock kan jag såhär på allmän plats utrycka min önskan om mer brandmanssällskap på gymmet åt Winkler...! ;)
Som sagt, ledig två dagar = riktigt bra träning!
Axlar igår, rygg idag.
Dock riktigt knäckande för egot, har plockat av massa vikt och bara kört strikt, strikt, strikt.. Och framförallt - utan bälte! Men att gå från 17,5 kg hantlar i axelpress till 10-12,5 är lätt småsegt.. Från 100kg till 60kg marklyft.. 80kg shrugs istället för 120...
Nåväl, det är bara att svälja stoltheten och viktfixeringen och take it like a man! Dvs dåligt...
Positivt dock är att jag tycker att jag redan utvecklat mer volym på de här veckorna. Vilket i och för sig är väldigt logiskt om man har läst så mycket fysiologi som jag har. Om man däremot bara är en råstark soldat utan kunskap är det värre... :p
Ojoj, bitterhet ;)
Men visst, ett halvår "fel" träning rättfärdigar en viss nivå av bitterhet..
Nåväl, jag är back om track!
Vårens träning är grovplanerad och jag är supertaggad!
"Taggad" är förövrigt ett ganska fult ord, men det passar bra i sammanhanget.. ;)
Imorgon väntar en utmanade dag på xtravaganza, jag ska uträtta stordåd!
Vilket det känns som man gör varje dag, bara man har ögonen öppna och ser det!
And I´m off to save the world!
Adjö!
Personlig tränare, and I love it!
Jag får vakna upp varje morgon med vetskapen om att "Idag kan vara dagen då jag förändrar någons liv för all framtid".
Jag kan få någon att må bättre, bli starkare, lyckligare, friskare, gladare och sundare. Jag kan påverka, jag kan göra skillnad.
Och även om jag så bara har berört en enda person, så är det ändå fullt tillräckligt för att jag ska kunna vara stolt över att vara jag!
Där jag jobbar nu kommer jag dessutom kunna hjälpa alla som vill ha en personlig tränare. Inte bara de som har råd. En väldigt vässentlig skillnad. För det är ju trots allt därför man vill hålla på med det här. För att man innerligt vill kunna hjälpa alla som verkligen vill.
Hela gårdagkvällen gick jag runt i fullständig dimma. Det bara slog mig helt plötsligt, så otroligt stolt jag är för att jag är där jag är idag!
Och framförallt, hur konstiga omständigheter kan leda en så himla rätt.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit:
"Ibland behöver man tryckas ner riktigt jävla hårt mot marken för att kunna stoppa upp och fundera över vad man håller på med. Bli riktigt brutalt nersparkad och ihoptryckt.
Men då är fan allt som klarast.
Helt plötsligt ser man saker som man annars inte hade reflekterat över. Man kör på bara. Utan att tänka.
Senaste dagarna har jag blivit precis sådär brutalt nerstampad. Men jag vet att jag kommer resa mig och gå därifrån som en starkare människa. "
Tror att det är så, i väldigt många fall. Att man behöver ruskas om ordentligt för att kunna öppna ögonen.
För snart 2 år sedan var det exakt vad som hände. Jag önskar ingen att behöva vara med om något liknande, att leva med daglig skräck i "hemmets trygga vrå"...
Men det förändrade mitt liv.
Jag har gjort en förbannat lång resa för att komma dit jag är idag. Och har har ändå precis bara påbörjat den.
Och jag är så tacksam för alla som varit med under vägen och pushat när det varit som tyngst.
Än mer tacksam är jag över alla andras resor som jag nu får vara med på.
Jag lever precis det liv som jag vill leva!
Jag har ett jobb som jag älskar, jag har en fritid som förgyller mitt liv och jag har en livsstil som gör att jag mår bra.
Jag lever mitt drömliv!
Gör du??
Mission impossible
Fick till ett riktigt bra armpass igår, Ökat antal reps = pump! Underbart. Pump dessutom i både biceps o triceps är nästan brutalt härligt, love it! När man går från träningen och inte kan röra armarna, för det känns som om huden är för trång för att ge utrymme för ytterligare rörelse, DÅ har det varit ett bra pass! =D
Snart dax att bege sig av mot gymmet igen, axlar blir det idag.
Måste på riktigt kötta på dom rejält inför deember, de håller inte måttet.. Kunde ju även varit trevligt om dom kunde sluta krabba så jävligt hela tiden, hade helt klart underlättat träningen.. :p
Men men, Förnekelsen är min bästa vän!
Måste även snarast ta tag i det här med att skaffa coach.. Känns läskigt, för jag vet inte om jag ens är redo för scen nästa år. men om jag är det, så vill jag inte lämna någonting åt slumpen. Då vill jag verkligen vara The best that I can be, då håller det inte med mina egna tankar och teorier kring vad som är ett bra upplägg.. Även om det har funkat bra hittills.
Eller rättare sagt, det funkade bra tills jag lät någon fucka med mitt upplägg.. Någon som absolut inte hade en aning om vad han snackade om..
Med den kunskapen jag har idag inser jag ju att jag i princip har slängt ett halvårs träning åt helvete, dragit på mig massa förslitningar och fel tekniker..
Men är man förälskad så står förståndet på standby...
Fan. Idiot.
Nytt år, nya möjligheter.
Ut med det gamla, in med det nya.
Jag är seriöst skitdåligt på att vara ensam. Även om jag egentligen är en ganska osocial människa, som har sjukt fullt upp med jobb, hästar och gym. Så saknas det ändå någon som bara finns där.
Jag behöver någon vid min sida. Jag behöver en man!
Någon som lever samma sjuka byggarliv som jag, som är lika hängiven, som förstår vad man håller på med och som kan ge det stödet i vardagen som man behöver allt mer.
"I need someone I can be weak with, because I have to be strong all the time"
Någon som dessutom förstår att ett gäng hästar behöver dagligt tillsyn och kräver en hel del tid och uppmärksamhet (märkligt att samtliga ex har bedyrat att de ääälskat hästar, tills de insett att jag inte tänker göra mig av med dom...)
Och som om inte det vore nog, så ska denne Någon även tycka om mig och alla mina sidor och egenheter. Dessutom ska det även vara ömsesidigt.
Vart hittar man en sån då??
Mission Impossible.
Kanske lika bra att lägga ner det och hålla mig till det jag är bra på istället - att lyfta riktigt tunga saker.
And I´m off to the gym.
Och för att citera allas våran Ronnie Coleman-
"Everybody wants to be a bodybuilder, but don´t nobody wants to lift no heavy-ass weights...!"
Adjö!
Ett land utan namn
"Äta tårta på ett spexigt sätt"
Goding.
Vidare, Hur man ligger med en dvärg (?)
Och utan att tänka sitter jag nu och lyssnar på "Stad i Ljus" med Tommy Körberg, samt Moldaviens bidrag till melodifestivalen.
WTF liksom? :)
PT 2010. Vansinne.
Kan inte nog betona hur makalösa dessa månaderna har varit, jäklar i min låda vilka människor! =D
MEN, Winkler börjar så smått anpassa sig till verkligheten utanför Vessigebro nu.
Jobbat softisvecka, gött. Älskar mitt jobb!
Även börjar komma igång med träningen igen. Dock hysteriskt galet vad snabbt man tappar styrka! typ 2-3 veckor med minimal träning och det känns som om man är tillbaka på ruta 1.
Att det dessutom totalt saknas inspiration på gymmet just nu gör ju inte saken bättre.. Vid samma tid som jag tränar befinner det sig i regel alltid samma folk där, dvs ett gäng currystinkande benrangel. Indier på 50kg. Okej att man är klent byggd. Men det är fan inte okej att konstant lukta curry! Hatar det...
Nä, jag behöver motivation. Lite gött folk med lite goa muskler. Bara att kunna växla några ord mellan seten. Hade innerligt uppskattats.
Men nej. Klart att det är begränsat med stollar som, likt en annan, står på gymmet kl 21 på kvällen..
Jag behöver en wingmate!
Någon?? :/
Byta gym?
Ja, kanske...
Nä, slut på beklagan!
Gött nytt år folk!
Imorgon ska jag sitta hemma och mögla med familjen. Så kul är mitt liv :p
Fast jag klagar inte.. ;)
Adjö
God Jul!
Snart en vecka har passerat sen jag flyttade från Vessigebro och alla vänner.
Tror jag börjar landa i verkligheten igen. Även om jag nog alltid kommer ha er närmast hjärtat.
Träningen börjar komma igång igen, även om motivationen fortfarande tryter emellanåt. Söker desperat efter en wingmate, utan framgång.
Alla underbara vänner uppskattas desto mer just nu, får så mycket stöd och push från alla möjliga håll så man blir helt tårögd.
Och jag lovar, jag kommer inte göra er besvikna :)
För övrigt, dan före den berömda julafton idag :)
Jag är lycklig i själen.
Massa snö ute, guddottern är på besök och villig att skämmas bort och allt är bara sådär som det ska vara på julen.
Tror ingen lyckats undgå att jag är sjukt traditionsfast vad det gäller jul. Jenny Nyström i mitt hjärta, så ska det vara!
I år har jag tagit det ett snäpp till och lackat julklapparna, och nästa år blir det bestämt en äkta julgran i min boning!
Mest av allt längtar jag bara efter en egen familj och ett eget hus, med en tomt som ska skottas, julkärve och utomhusbelysning. Pepparkaksbak och stoppa julkorv och griljera skinka. En äkta bullerby jul! Så ska jag ha det...
Men först! ska jag bli vuxen... :p
Så från Mig alla
Till Er alla,
En riktigt God Jul!
Och missa för allt i världen inte Kalle Anka!! =D
Hur många tårar finns det?
Hemma. Ensam.
Funderar över hur länge livet ska fortsätta att bara kännas motigt och jävligt..?
Har man hängt med i 23 år så har man ändå hunnit med ett antal avsked tidigare. Vänner, pojkvänner, sambor, skolkompisar.
Men på riktigt, aldrig någonsin har det känts så motvilligt som nu.
Jag vill inte. Jag var inte klar.
Hur många tårar finns det?
Saknar er så det gör ont.
Välkommen hem
Utbildningen är slut, jag kan titulera mig Personlig Tränare och har ett helt berg av kunskap att förvalta.
Men just nu har livet aldrig känts mer tomt, ensamt och vemodigt.
För 4 månader sedan hade jag inte en aning om vad jag skulle få vara med om.
För 4 månader sedan handplockade ödet de absolut underbarste människorna och satte dom i samma klass. Ett gäng med galet stor passion för träning, en målmedvetenhet utöver det vanliga och framförallt en sjukt massa sjuk humor! =D
Gårdagen kan väl egentligen bara sammanfattas som ett långt, utdraget och fruktansvärt jobbigt avsked.
En efter en lämnade stället, för gott den här gången.
Bilfärden hem var helt horribel. Allt brast och jag grät oavbrutet i 26mil...
Men för att låna ett citat av vår kära Uffy -"Avsked är nödvändigt för att kunna träffas igen"
Så vad säger ni, reunion en 5-6 gånger om året är väl lagom? :)
Så till världens bästa klass:
Finns så mycket jag vill säga, men inga ord räcker till.
Tack för den bästa tiden i mitt liv, kommer aldrig någonsin glömma er.
Jag älskar er, från djupet av mitt hjärta, som jag älskar er!
PT ht-10.
Freaking Magic
All kärlek åt PT!
PT-klassen goes FitnessFive.
Mitt livs allra största happening, so far.
Yeees, F5 utmaning i klassen igår. Aldrig någonsin har gymmet uppnåt liknade nivåer av testosteron, endorfiner och framförallt rent jävla vrölande.
Egentligen är det totalt omöjligt att ens försöka beskriva för en stackars människor som missade detta spektakel, för det är en kväll som måste ha upplevts.
Och vem hade väl kunnat tro att en intern styrkemätning kunde frambringa så mycket känslor.
Antagligen för att det var just Ni. Ni som just nu betyder mer än några andra. Det bästa gänget jag någonsin fått vara del i.
Tycker helt enkelt förbannat mycket om er :)
Resultatet då, kanske någon undrar?
Jovars.
Helt utan verklighetsförankring var målet totala 100 reps, det målet nåddes inte riktigt. Dock finns det mer reps att pumpa ut, helt klart.
Ledde faktiskt skapligt mustigt inför sista grenen, sen kom Gurra och fullständigt ägde sista grenen! Han reppade skiten ur sig med 33 dips, medan jag föll på målsnöret med mina 20, 5 reps mindre i totalsumman. Så en stolt andra placering, med delseger i bänk ;)
I salute you, GurriGurr, förbannat bra jobbat!
Även om viss nivå av fusk förekom gällande vikt% i herrklassen... ;)
Kvällen avslutades med en helt otrolig poseringstävling, say no more..!
Förbannat bra jobbat killar, underbart att se alla ge allt och lite till.
Och vilket pepp! Magiskt!
TACK ni som var med och skapade detta underbara minne för livet!
Gurra, Henning, Larssa, Pirre och vår underbara fotograf Hanna!
Från djupet av mitt hjärta, jag älskar er alla och jag är så obeskrivbart tacksam..
Och om två veckor är det bye bye...
Kommer sakna er så det gör ont!
Alltid i mitt hjärta.
Sponsor sökes!
Råkade dessvärre göra misstaget att gå in och kolla mina beställningar under året, totala summan.
HEL VE TE!
Tänker absolut inte nämna några belopp, men satan i gatan...
Inte konstigt att pengarna är slut två veckor efter lön...
Nåväl, as long as I am happy.
Så, om någon känner sig frivillig till att sponsra en ambitiös, målmedveten och förbannat fattig kroppsbyggare, så vet ni vart ni hittar en.
Helvete, det här var inte bra.
Men som sagt.
Jag är lycklig.
Sky is the limit.
And the winner is.... Winkleeeer!
Avverkat ett riktigt bra pass på gymmet i förmiddags, såå magiskt härligt att få komma hem till mitt gym och träffa folket där. Det är överlägset vad som annars fattas mig allra mest just nu, mina gymvänner.
Civila vänner och gymvänner fyller väldigt olika funktion. För hur mycket jag än älskar folket i vessige, så finns det inga bättre byggarhomies än de där hemma.
Det bara är så.
För övrigt har det varit en förbaskat bra vecka, mycket skoj!
Onsdag innebar ett studiebesök på högskolan i halmstad, och ffa deras idrottscentrum och studentgym.
Kul att se lite andra världar, absolut.
Höjdpunkten vart dock deras tävling som vi fick delta i, en utmaning i maxreps i dips, chins och brutalbänk. Faktiskt mycket nöjd med mina resultat, persade i dips med 23 reps! Och det på diet! Velly good!
Idag trillade resultaten in på mailen, jag lyckades vinna i dips! =D Dessutom kom jag 2a i chins och 3a i brutalbänk! =D
Och med det kammade jag hem en PT-timme (haha!), en vattenflaska och en Swebar ;)
Även stort grattis till världens bästa Gurra som kom 3a i dips herrklassen, dessutom delad placering med världens bästa lärare Jarno! Grattis killar!
Klapp på min axel!
På helgens aktivitetslista står dietcheck (förhoppningsvis), träning och lussebullebak.
För på söndag har det bjudits in till bullfest på annexet, lätt värt att flytta på den heliga ätardagen bara för detta event :)
Längre fram i veckoplaneringen står Fitness Five utmaning internt i klassen. Kommer bli en uppgörelse utan dess like! Så mycket stolthet står på spel (eller, i alla fall för mig..!)
Kan redan nu avslöja att jag planerar att dominera även denna utmaning!
Hell yeah!
Tills vidare, adjö
PT klassen HT-10
Idag är en sån dag.
Om bara några veckor är jag klar med min utbildning.
Skönt, kan tyckas.
Ingenstans, tycker jag.
Jag får en licens, jag kan titulera mig ett yrke, jag får jobba med mitt största intresse.
Men jag förlorar de goaste människorna jag nånsinn träffat.
Finns inte ord för att beskriva hur vansinnesmycket jag tycker om er gänget.
Så jag nöjer mig med att bara från djupet av min själ säga Tack för att jag fått lära känna er.
http://www.youtube.com/watch?v=IR6uz_VTCUo&feature=related
"I hope you had the time of your life"
För det har jag haft.
PT-klassen HT-10. Freaking Magic.
Älskade Elin.
Usch, vad mycket jobbiga minnen man går och bär på egentligen. Kanske inte helt bearbetade helt enkelt. Men hur bearbetar man nåt sånt, det går ju inte.. En mor förlorade sin dotter och jag var ansvarig.. Hm, tung sten..
Nåväl.
Valde att avstå dagens livräddningskurs på skolan, det blir för påtagligt, alldeles för jobbigt.
Älskade lilla Elin.
Ibland känns världen väldigt konstigt orättvis..
MEN, jag går ju inte bara runt och mår dåligt hela dagarna!
På det stora hela mår jag nästan oförskämt bra, min diet har försatt mig i någon form av drog-likande tillstånd, småhärligt sådär.. ;) Hysteriska skrattanfall har tagits till en helt ny dimension! lyckas i alla fall roa min omgivning rätt bra ;)
Projekt Fitnessfestivalen börjar smått styras upp. verkar som om jag får sällskap av diverse klasspolare under lördagen i alla fall, söndagen står jag utan sällskap men med två platsbiljetter till BFen.. blir till att fortsätta leta sällskap..
Lund och decembercupen är också oklart än så länge, där kanske man kan hänga på gym-gänget iofs.. hm, lite kvar att styra upp..
Träningen fortsätter att funka bra. Dock börjar jag på riktigt sakna mitt gym..
Skolgymmet i all ära, men det är inte samma sak utan wingmates.. Helt plötsligt ligger alla på golvet och kör liggande marsch och stålhunden på balansboll.. Foamroll och stabilitetsträning har helt ersatt allt lyftande på gymmet.. Alla är livrädda för att ta i med risk för att störa den Strukturella Effektiviteten...
I ren protest och aktivt motstånd ställer jag mig bredvid, drar åt mitt lyftarbälte för att kunna skita fullständigt i bålstabiliteten, för att sedan lyfta riktigt tunga vikter.
För det är därför jag håller på med det här. För att kunna lyfta riktigt jävla tungt.
Och det kommer jag fortsätta med, damn it! ;)
Screw you, Fivefingers!
Renovering
Tillbaka hemma i ronneby, efter två dagar i vessige. Tillbaka till vessige efter två dagar hemma.. Nja, finns roligare än att köra bil.
Dock! Tack vare mina beloved klasskompisar, hade Fairytale of New York ännu en gång satt sig på hjärnan. No coments, PT klassen behöver aldrig förklara sig, det bara är så.. ;)
Nåväl, Fairytale of NY, som faktiskt fanns på en julskiva, som fanns i handskfacket, som finns i min bil. Så den rullade i princip på repeat hela vägen hem!
Efter att ha kommit över på diverse andra jullåtar infann sig en smått hysterisk julstämning i min bil! Jul är ju helt underbart egentligen! Började räkna och insåg dock att det inte är ok att sätta upp ljusstakarna förrän tidigast nästnästa helg...
Dock blev det en sväng inom Eko och köpa nya julgardiner för att lite stilla julbehovet.. :)
Blev även en runda inom Team Sportia för att köpa nya löpardojjor (japp, så feta dämpningar som möjligt, dessutom med pronationsstöd, screw you barfotalöpare!). Dock åkte jag på sveriges antagligen sämsta försäljare. Ok att man vill kränga sina dyra dojjor, men när jag för 100 gången säger att jag vill faktiskt inte ha de senaste superskorna för 2500:-, då börjar jag lacka ur.. När jag dessutom, på egen hand, hittade ett par som satt som en smäck på reahyllan för 800, då såg han mest besvärad ut. Hrm.. Nåväl.
Tog även en tur inom Lasses Färg och tänkte kolla på tapeter för eventuell renovering av vardagsrummet. 5min senare kom jag ut med fyra tapetrullar och lim ;) har nog aldrig handlat någonting så snabbt och smidigt. Förklarade vad jag ville ha, han plockade fram exakt vad jag tänkt mig, gav mig ett überbra pris sen vart det klart :)
Så på prispallen över ronnebys försäljare hamnar han ohotat på en förstaplats! Leve Lasses Färg!
Så helgen är därmed räddad med tapetsering och målning av mitt vardagsrum. Tack till världens bästa bror som kommer och hjälper mig med taperterna! (eller ja, hoppas att han gör det i alla fall...) :)
Ska även försöka hitta tid till lite träning, hoppas jag..
Efter bara två dagar på skolan insåg jag hur mycket jag verkligen trivs på "mitt" gym i ronneby. Har varit så skönt att kunna träna obehindrat i 1½ vecka, dessutom med lite sällskap och folk runt sig.
Sorry, älskade klasshomies, borta bra men hemma bäst!
Dessutom har det blivit en rad helt oslagbara morgonpromenader i Brunnsparken, där har Mördarslingan i vessigebro inget att komma med.
Så, dagens visdomsord från Winkler-
Ibland ser man inte skogen för alla träd.
Indeed.
En sekt??
Inledningsvis - jag har hamnat mitt i en sekt. En funktionell-träningssekt.
Jag är helt övertygad om att samtliga medlemmar har budorden i sina medlemsavtal -
*Du skall inga andra träningsformer bedriva vid sidan av vår
*Du skall icke hava begär till din nästas träningsmaskin
*Du skall icke bedriva hypertrofi träning
*Du skall icke tävla eller på annat sätt beblanda dig med body building
Skämt åsido, träningsbranchen har aldrig varit så tydligt uppdelad i två läger som nu.
I ena ringhörnan står byggarna med sina tunga vikter och isolerande maskiner. I andra hörnan står "de upplysta" med sina five-fingers, balansbollar och stabilitetsövningar på ett ben.
Och i mitten står jag och blir dragen i en arm i vardera riktning.
Förnuftet säger en sak, men hjärtat en annan.
Hur gärna jag än skulle vilja tillhöra de klokas skara, de som är liiiite klokare och mer förståndiga, de som har sett beyond all kommersiell träning, de som vågar gå mot strömmen.
Men jag vill inte!
Damn it, jag skulle aldrig vilja sluta bygga!
Jag börjar på riktigt gilla det jag ser i spegeln, jag trivs med hur jag ser ut.
Även om jag bara precis påbörjat den längsta vandringen någonsinn, så älskar jag varje steg jag tar.
Jag älskar att träna hårt, lyfta tungt och ta i så blodkärlen brister. Jag älskar till och med att dieta!
Och det tänker jag aldrig byta bort mot nån jäkla balansboll :p
Igår började jag räkna baklänges i kalendern, och kom fram till att för ganska exakt ett år sedan satte jag min fot på ett gym för absolut första gången.
För ett år sedan förändrades mitt liv.
Och jag kan inte nog tacka alla som, säkerligen helt omedvetet, motiverat och inspirerat till att fortsätta med det jag gör. Förtsätt med det.
"I know exactly what I wanna do. I´ve found my passion. I´ve created my thue colors in life. I´m living life om my terms. "
Uppmanar alla att se den här videon, favorit i repris.
http://www.youtube.com/watch?v=7kf6r0D3SEA
Aldrig har mitt mål varit så klart som nu. Jag vet exakt vad jag vill, inte bara med träningen utan med livet.
Jag vet vart jag ska. Och från och med nu kommer inga hinder i världen kunna stoppa mig.
Egentligen off topic, men träningen igår var en riktig rysare! :)
Smiskade skiten ur ryggen, och i ren protest mot veckans alla föreläsningar om transversus och bålstabilitet, så drog jag åt mitt lyftarbälte ett snäpp hårdare och lyfte tungre än nånsinn ;) Loved it! Haha, jag är nog ett hopplöst fall ;)
Hade sällskap på gymmet av ett riktigt monster, riktigt stor kille, aldrig sett innan. Sånt är kul.
Där har vi det igen, omedveten motivation.
Ännu mer off topic på det... ;)
Nu ska jag bege mig till praktiken för att vara med på ett grundpass i funktionell träning. Därefter ska jag direkt till mitt gym och fucka up allting med lite tuuung styrketräning! =D
Diet-lycka!
Woohoo, idag är en sån dag när det känns som om allt bara går min väg!
-Vågen visade toppnotering (eller bottennotering kanske det ska kallas) i morse, delmål 1 uppnått!
-Fick dra åt lyftarbältet ett hål extra igår :)
-Kroppen känns superfräsch, inte ens axeljävlarna strular
-Inget sug whatsoever efter kolhydrater
-Har ökat styrka sen jag började deffen
-Maxad energi under passen
Dock! har ju även jag mina dippar. Den mentala nivån kan emellanåt mest liknas vid en gravt förståndshandikappad känns det som (no affence..) Man har inte sina smartaste stunder under diet direkt... Men, inget jättestor skillnad mot innan ;)
Igår noterades det än en gång hur märklig man blir på diet.. :)
Fikade med världens bästa Thess på stan, gick in i en affär där hon köpte ett par superfina örhängen, till MIG :) och jag blir så glad att ögonen tåras, så lycklig i hela hjärtat av mina nya örhängen av min fina vän :)
Haha, känslosvall - ja.... ;)
Träningen idag för för övrigt helt okej, bortsett frå en liten dipp på mitten.. Fattar inte vad det är som är så svårt med att få upp 20-kilos hantlarna i bröstpressen, 17,5-kg är ju peanut... Mycket mentalt antar jag. Well well.
60kg bänkpress vart i alla fall bra, även om det var väääldigt mycket hjälp upp med stången de sista repsen ;)
Inte mitt bästa pass, men mycket trevligt sällskap förgyllde. Tack.
Och! Som min bästaste klasskompis valde att uttrycka sig:
"Det gör ju inget om bröstpassen inte går så bra för din del, det syns ju inte på dig ändå"
Haha, oöverträffbart! =D
Imorgon blir det benträning, hatkärlek rakt igenom!
Får väl se om det vågar dyka upp nåt sällskap det det passet.. ;)
Nåväl, that´s it for now.
Adjö
Lite sällskap...?
Låg kvar i sängen, och insåg att det är mindre än en månad kvar tills decembercupen, sen fitnessfestivalen. Och jag står utan sällskap... Skit!
Nog för att jag ska dit även om jag så får åka själv, men det känns ju inte allt för lockande.. Så, är det någon kvar därute som liksom jag fortfarande inte har sällskap till något av eventen, hör av er!!
Nåväl, träning igår bestod av axlar. Dock måste jag befunnit mig i total diet-koma, fick hjänsläpp mellan varje övning och hade ingen aning om vad jag skulle köra näst... Men men, blev ett ok pass ändå.
Ikväll väntar storstryk av ryggen, gott!
Gårdagens höjdpunkt är ju också värd att nämna, hoppträning med världens bästa Pernie! =D
Båda är hemma i staden på höstlov, passade på att låna varsin kuse från stallet och gästspela på hoppträningen, hysteriskt roligt! Tränaren är dessutom en av mina närmsta vänner, kärt återseende. Kind of.... ;)
Well well, dax att bege sig av mot jobbet snart. Idag väntar en gyminstruktion med någon som faktiskt HAR tränat tidigare, wihoo! ;)
Adjö for now
This is Spartaaaa
Närmast i tillvaron väntar en veckas höstlov, oförskämt lyxigt! Dock kommer jag jobba hela lovet, mindre lyxigt men skönt att ha nåt att göra! Så tillbaka till Xtravaganza, härligt!
Sista skolveckan avslutades med gästföreläsare i löpteknik, mycket intressant. Efter skoltid erbjöds en Sparta 300 challenge, klart man inte tackar nej till en utmaning! 25 chins, 50 clubbell (övning..?), 50 ass-to-the-grass squats, 50 kettlebells snatches, 50 clubbell (övning...?), 50 utfallshopp med 10kg platta över huvudet och 25 crunch typ fällkniven. På tid. Sjuuukt jobbigt.
Vår lärare, gästföreläsaren, 4 killar från klassen, och jag, deltog. Ja - jag kom sist. Men kul hade jag, och ont fick jag! Gott :)
Projekt DEFF inlett. Inga kolhydrater, massa protein och sjukt sega morgonpromenader. Men det går bra. Vikten släpper så sakteligen. Mår som en överkörd bäver bara, men det kan jag leva med.
Märker tack och lov inte av något när jag är på gymmet, där är jag fortfarande unstoppable. Går oförskämt bra!! Like!
För övrigt,
Ibland behöver man tryckas ner riktigt jävla hårt mot marken för att kunna stoppa upp och fundera över vad man håller på med. Bli riktigt brutalt nersparkad och ihoptryckt.
Men då är fan allt som klarast.
Helt plötsligt ser man saker som man annars inte hade reflekterat över. Man kör på bara. Utan att tänka.
Senaste dagarna har jag blivit precis sådär brutalt nerstampad. Men jag vet att jag kommer resa mig och gå därifrån som en starkare människa.
Jag måste sluta leva för andra, och börja leva för den viktigaste personen i mitt liv. Mig själv.
Jag lämnar ännu en epok i mitt liv bakom mig.
På väg mot något nytt.
Peace out
Foamroll?
Inledde med en mindre incident, som kunde blivit en större.. Men men, det löste sig till slut. Nog om det.
Smått soft vecka i vessigebro, mycket praktik och lite mindre teori. Däremot har det än en gång konstaterats att utbildningen mest bara syftar till att knäcka oss fullständigt. Först har man teoretiska ämnen, och får veta att allt man tidigare lärt sig är totalt värdelöst och oviktigt. Sen får man äntligen släppa det för att ha pratiska ämnen, och då får man också veta att man är värdelös :p Känner mig som ett ändå stort dysfunktionellt fel hela jag. Men men, får väl ta och foamrolla mig lite.. ;)
I övrigt rullar träningen på som den ska, äntligen tagit upp cardioträningen igen. Inte helt enligt planen, men är seriöst skittrött på att ha kass kondition. Coopers löptest med klassen knäckte mig fullständigt.. :p
Det leder ju direkt till nästa fundering, vad är plan enegentligen? Tävling, ja. Eller?
Ju mer man lär sig under utbildningen, desto mer inser man att det är mer än tillväxt och volym som räknas. Även om jag gjort mitt bästa för att motstå det.. ;)
Så åter till ruta ett: Vad är mitt mål? Att bli muskulös och stor eller stark och sund?
Kommer även jag byta ut skivstängerna och hantlarna mot balansbollar och foamrolls...?
Mycket som snurrar som sagt. Tycker min kära herr Andersson kan pallra sig hem från Långtbortivo nu så man kan bolla tankar med någon. Det är nog det jag saknar mest. Någon som förstår vad man pratar om och som är lite insatt. För egentligen, vad vet jag..? Jag är ju mest bara liten på jorden...
Nåväl, hur mycket jag än klurar just nu, så förr eller senare kommer jag stå där på scenen med glittrig bikini, höga klackar, löshår och nagelförlängning. Och muskler, damn it!
