Övertyga mig!

Nu är det nära. Ruggigt nära.
Winkler ska gadda sig.
Nån gång..

Var med darligen idag som skulle fixa till sin ena tatuering, som vänj-dig-och-learn-to-love-it-terapi.
Vet inte om det gick så jättebra.. :/
Va ganska modig tycker jag, vågade till slut krypa fram från min stol i hörnet där jag betraktat det hela på två meters håll i en halvtimme. Såg  ganska läbbigt ut.. Mycket blod. Läbbigt ljud. Uärk.
Men I did it, jag tittade. Strongt gjort av mig.
Sen återkommer ju dock faktummet att steget från att kika lite med ena ögat till att faktiskt göra det själv faktiskt är en rätt så markant skillnad. Men, ja.
Motiv är klart, favorit-halvt-om-halvt-svägerskan har varit kreativ och ritat och designat. Ger dock ingen mer ingående beskrivning. Ha. Ha. Snygg är den i alla fall.
Jaja, whatever, man ska ju våga göra det med..

Så min uppmaning är nu - övertyga mig! Alla mina kära bevakare och drop in-are. Make me dare.
Nån gång, det lovar jag.
Nån gång....

Självömkan. Fan också...

Jag är sjuk.
Jag blir inte sjuk. Jag är inte sån. Klena människor blir sjuka. Inte jag.
Jag är en klen, sjuk människa. Fan också.
Jag går runt som en zombie, huvudet känns som en gräddbulle i en mikro och allt snurrar som efter två timmar non stop bergodalbana.
Så jävla ruttet.
Dessutom är jag ensam hemma, boooring. Fiskarna gör sitt bästa för att muntra upp mig, men deras tappra försök till trots så mår jag inte bättre. Nice try, mina små fiskkompisar. Men på nåt sätt når dom inte riktigt fram. Det känns som om nåt står mellan vår vänskap. Grattis - en jävla glasvägg! Pha, fiskar....

Nu ska jag idka självömkan med Pringles, smågodis och The passion of the Christ som jag ännu inte sett.
Tack och adjö.

Skithumör

Fredag kväll.
Nyss hemkommen från jobbet. Det är bara en riktig dåre som  jobbar till 21.30 varje fredag. En komplett idiot är den som dessutom går det ståendes i ett svinkallt ridhus och försöker få folk att lära sig nåt så komplext som att rida. Ja, det är väl jag det..
Och, hör och häpna, jag är trött. Som alltid. Förstår inte varför jag är så trött och sliten jämt. Börjar bli riktigt drygt. Saknar min energi. Winkler, alltid så glad och sprudlande, är numera en grinig surburk som mest bara är just, trött.
Men men,  jag låtsas som om det regnar, jobbar på i hundranitti som vanligt, och stackars Johan får ta smällen.. :S  Han är galet tålmodig egentligen.. Hm.

I övrigt, allt är perfekt. Än går det ingen nöd på denna dåren.
Jag är  bara på skithumör.


P-bot och konstiga fiskar

Satansjävlasniknalapplisehelvete.
Tänkte inte utveckla ovanstående vidare, utan nöja mig med att bara konstatera att p-vakter är folk med ett jävligt ruttet yrke.
Satansjävlasniknalapplisehelvete.
Punkt.

Ja, i övrigt, vad händer i Winklers vardag?
Ikväll, sitter hemma själv med bara fiskarna som sällskap och försöker fördriva tid. De två nya polarna i ensamblen, två relativt fula fiskar som jag lärt mig kallas för malar, simmar runt och ser mest bara nördiga ut. På ett rätt kul sätt. Konstigt att ett akvarie kan uppehålla ens hjärna så pass mycket ändå. Det är rätt rogivande, och ett skapligt fungerande subsitut för min husdjurslängtan. "Söta rosa lilla fisken", "maljäveln", "klorinfisken" och "han med blodsprängda ögon" är alla mina små fiskvänner. Hmm. Ja. Fiskar är kul.
Imorgon, IKEA med Johan. Najs. Jag som älskar att köra långt med bil. Inte. Hm. Jaja. Vad gör man inte. Kul ska det bli i alla fall, bara jag och darlingen :)  Mysigt :)
Övermorgon, nåt så otroligt otippat så ingen som känner mig skulle tro att det va sant. Men faktiskt. Vi ska på ishockey :) Karlskrona mot Kallinge. Jag o Johan och pappsen och lillebror. Och för att ytterligare chockera alla ni som känner mig som en total militant sportmotståndare - det är verkligen kul!  Vem hade trott det för ett par år sen, att Winkler skulle se nöjet i ishockey liksom.  Hm. Tufft. Winkler utvecklar sig.

Tja, det är väl det som händer i min lilla tillvaro, nu är alla ni stalkers, ruttna granskare, kära bevakare och övriga tidsfördrivare uppdaterade om vad som händer och fötter.

Well, so long.

Samboliv och flyttkartonger

Sådär, nu bor jag på heltid, på riktigt, helt och fullt ihop med mannen i mitt liv. Lägenheten i Ronneby är tömd och städad och ny hyresgäst inflyttad. Det står mitt namn på dörren och jag har faktiskt lyckats fickparkera! Snart är jag nog till och med redo att kalla mig karlskronit! ;)  Om det inte vore för alla dessa jävla tvärgator... Jaja.. :)

Idag ska min underbara lilla mamma köpa nya dressyrstövlar till mig =D  Ett par Petrie Anky blir det, alla intresserade uppmanar jag att Googla det, dom är så snygga! Min mamma är bara för snäll! 
I övrigt vad det gäller  hästarna, Pia-träning igår med Lobba Bus, gick helt kalas! Hon är bara för bra, lilla ponnihäst! Och Pia, ojojoj vad hon kan framkalla ridning hos mig, hon är otrolig.

Tja, i övrigt är väl allt som det ska vara, trött som ett as jämt och ständigt bara. Skyller på vädret. Men rabatten är full av snödroppar och fåglarna kvittrar, så jag lever på hoppet om vår. Snart. Innan jag avlider av vinterdepp.

Over and out

RSS 2.0