Påskhelg i en Winklers liv.
Lördag
Årsdebut på tävlingsbanan.
Inledde med en helt klart usel ritt i LA:4, fruktansvärt dåligt presterat. Vet om att Lobba alltid är spänd och nervig första tävlingen på året, men istället för att komma till ridning så blev jag passiv och hamnade i lite backläge. Resulterade trots allt i en 4e placering, alltid trevligt att bli placerad iofs, men man vill ju gärna förtjäna det med..
Andra klassen, LA:6, hade jag en fantastisk känsla i henne! Mjuk och lösgjord och helt med på noterna. Dock valde jag att inte spänna bågen för mycket, bättre hon går avspänd med aningens för lite samlig, än att det ska slå över. Men genomgående en bra känsla, klockrent program, allt funkade. Blev lite avslaget när man får protokollet, inte alls det resultatet jag hoppats på :P Visst, över lag så var det lågt dömt, och i den totala resultatlistan hade jag nog rätt ok placering, men jag hade helt klart förväntat mig mer. Lite surt när man får en gångs skull hittar en bra känsla på banan. Men men. Nya tag till nästa helg, då är det första omgången av allsvenskan i olofström!
Söndag
Med skräckblandad förtjusning entrade jag igår återigen hoppbanan. Hujedamej.
Jag är så skraj så ingen information i världen går in.
Jag är totalt omöjlig att korrigera.
Jag blir skräckslagen när andra trillar av eller strular, trots att min stackars häst sköter sig prickfritt.
Jag har ingen styrsel nån stans i kroppen, balansen är någon helt annan stans och hjärtat lämnade in för länge sen.
Jag blir kritvit i ansiktet så fort det är dags att höja.
Ändå utsetter jag mig för skiten. Och faktiskt, jag tycker det är kul också. Skräckblandad förtjusning är ett bra uttryck.
Och en stor eloge till denna stackars tränare som står ut med denna mardrömselev... Du gör ett enastående jobb, tusen tack! :)
Efter träningen fick denna vänliga människa snällt följa med hem till mitt stall och rida min unghäst lite, unghästberidare som han är ;) Fantastiskt att se, verkligen. Har ju aldrig sett henne under ryttare,eftersom jag alltid rider själv. Blev riktigt rörd faktiskt, va vacker min lilla häst är! Gick så himla fint, helt otroligt. Så nu vet jag i alla fall att jag har rätt i att det är en bra häst. Jag har alltid trott på henne, men med allt strul och motgång så tappar man tron ibland. Men nu vet jag, det ÄR en riktigt bra häst! Så stolt över min lilla Mira! Återigen, Tack Fredrik! :)
Så nu är det nya tag med henne, så att det nångång kommer kunna bli den där ultimata tävlingshästen som jag hoppats på i alla år... ;)
Årsdebut på tävlingsbanan.
Inledde med en helt klart usel ritt i LA:4, fruktansvärt dåligt presterat. Vet om att Lobba alltid är spänd och nervig första tävlingen på året, men istället för att komma till ridning så blev jag passiv och hamnade i lite backläge. Resulterade trots allt i en 4e placering, alltid trevligt att bli placerad iofs, men man vill ju gärna förtjäna det med..
Andra klassen, LA:6, hade jag en fantastisk känsla i henne! Mjuk och lösgjord och helt med på noterna. Dock valde jag att inte spänna bågen för mycket, bättre hon går avspänd med aningens för lite samlig, än att det ska slå över. Men genomgående en bra känsla, klockrent program, allt funkade. Blev lite avslaget när man får protokollet, inte alls det resultatet jag hoppats på :P Visst, över lag så var det lågt dömt, och i den totala resultatlistan hade jag nog rätt ok placering, men jag hade helt klart förväntat mig mer. Lite surt när man får en gångs skull hittar en bra känsla på banan. Men men. Nya tag till nästa helg, då är det första omgången av allsvenskan i olofström!
Söndag
Med skräckblandad förtjusning entrade jag igår återigen hoppbanan. Hujedamej.
Jag är så skraj så ingen information i världen går in.
Jag är totalt omöjlig att korrigera.
Jag blir skräckslagen när andra trillar av eller strular, trots att min stackars häst sköter sig prickfritt.
Jag har ingen styrsel nån stans i kroppen, balansen är någon helt annan stans och hjärtat lämnade in för länge sen.
Jag blir kritvit i ansiktet så fort det är dags att höja.
Ändå utsetter jag mig för skiten. Och faktiskt, jag tycker det är kul också. Skräckblandad förtjusning är ett bra uttryck.
Och en stor eloge till denna stackars tränare som står ut med denna mardrömselev... Du gör ett enastående jobb, tusen tack! :)
Efter träningen fick denna vänliga människa snällt följa med hem till mitt stall och rida min unghäst lite, unghästberidare som han är ;) Fantastiskt att se, verkligen. Har ju aldrig sett henne under ryttare,eftersom jag alltid rider själv. Blev riktigt rörd faktiskt, va vacker min lilla häst är! Gick så himla fint, helt otroligt. Så nu vet jag i alla fall att jag har rätt i att det är en bra häst. Jag har alltid trott på henne, men med allt strul och motgång så tappar man tron ibland. Men nu vet jag, det ÄR en riktigt bra häst! Så stolt över min lilla Mira! Återigen, Tack Fredrik! :)
Så nu är det nya tag med henne, så att det nångång kommer kunna bli den där ultimata tävlingshästen som jag hoppats på i alla år... ;)
