Wimpy is BACK!

Åter till verkligheten efter allt som varit.
Inget kommer någonsin bli detsamma, men livet går ju faktiskt vidare, även om det känns tungt emellanåt..

Började jobba igen i fredags efter ett par dagars ledighet, och vill börja med att säga TACK
Tack till ni underbara kollegor, träningskompisar, byggarpolare, medlemmar och alla som har med Lok&Motion att göra. Ni ger så mycket energi och motivation och stöd.
Allt från mina bästa kollegor som ställer upp till hundra, till en liten komplimang från grabben bland hantlarna.
Ni hjälper mig framåt.

Trivs så innerligt bra på mitt gym, och är så tacksam för att jag har förmånen att få jobba där också :)



Första gympasset sedan i måndags avverkades igår.
I veckan har inte ens tanken på att ta sig tillbaka till gymmet velat infinna sig, att lyfta allt som varit tyngre än ett drickglas har varit jobbigt.
Men som sagt, efter en dags jobb i fredags inser man rätt snabbt vart man hör hemma :)
Jag älskar ju det här =D

Resonerade som så att OM det fortfarande skulle ta emot, så väljer jag att börja med nåt jag tycker är kul. Dvs armar :)
Och vilket pass! =D
Som jag saknat endorfinerna, pumpet, svetten och trycket. Underbart! 
Sjuk träningsvärk idag.. :p

Kvällen fortsatte med middag på Montmartre med finaste hjärtat för att smygfira vår kommande gemensamma adress :)
Avslutningsvis blev det film och lösgodis hemma i soffan, lördag när den är som bäst =D



Slutligen,

Jag har så mycket att se fram emot, så mycket att vara tacksam över och så mycket som gör mig lycklig.
Sorgen finns alltid med mig på ett hörn, men den kan jag inte göra något åt. Jag kan inte påverka, inte förändra eller ta tillbaka.
Men jag kan välja att vara lycklig!
Jag kan välja att göra saker, umgås med människor och fylla mitt liv med sånt som jag mår bra av.
Och det gör jag.




And she´s off to save the world!

Vad ska man säga..?

Vill finna ord, men inga i världen räcker ändå till..
Ord för att beskriva hur mycket jag saknar dig, hur underbar du var och hur ont det gör.
Men det spelar ingen roll.
Tack för allt mormor... ♥


Mitt i all sorg och elände finns det ändå ljusglimtar som lättar upp tillvaron.
Tack till alla vänner, bekanta och kollegor som gör livet ljusare. Och världens bästa hjärta.. ♥



För att ytterligare förgylla vardagen, så kan det vara så att det här kan vara vår nya residens framöver
http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?TYP=CMBoLgh&GUID=3TIIT099KUCJUHCF
Jepp, flytt på g alltså.
Och på dörren ska det stå Bolin - Winkler =D

Men visst, än kan allt hända..

Deffen går som den gör, inte mycket träning denna veckan pga allt som varit, dock inte heller mycket mat :p
Läntar tills träningsglädjen, orken och motivationen vill infinna sig igen, vill tillbaka till gymmet!



Nåväl, först ta tag i livet igen..!

Bra, bättre, Wimpy!

Efter en bra vecka med riktigt bra flyt kommer här ett betydligt mindre deff-fientligt inlägg från lillWimpy ;)

Som sagt, bra vecka. Fått bra fart på cardion och det har faktiskt börjat hända grejer.
Upplägget gällande träningen är just nu morgonpromenad 45-60min, styrketräning 60-90min, samt cardio 20-30min på snitt 85% av maxpuls. Ibland även kvällspromenader. Dvs mycket träning.
Eller ja, mer än vad jag är van vid i alla fall, egentligen är det inte så mycket.
Dessutom, med mer träning kommer mer mat! =D

Tidigare hade jag betydligt mindre cardio men ockå lite mindre mat. Vilket resulterade i en trött, hungrig och omotiverad Wimp..
Nu ligger jag fortfarande på samma balans, men som sagt, extra allt :) Funkar tokbra hittills, vågen rör sig, får dra åt lyftarbältet ett hål till, kroppen ser fin ut, jag mår skitbra. Allt är i sin ordning.

Ytterligare ny motivation när coachen tog sig ner för ett ruskigt bra armpass i veckan :)
Bara hans närvaro ger mig sååå mycket energi och vilja.
Hade jag sen bara kunnat bära lite av tyngden från dina axlar så hade jag gjort det alla dagar i veckan...
Fast inte bokstavligt då.. ;)
Finns inget värre än att se sina nära lida, och inte kunna göra något..
Nåväl.



För övrigt så har veckan inneburit mycket ensamtid, kärleken har varit iväg och kämpat om SM-medaljer (och fått en med sig hem, duktig! ♥)
Det lämnar mig med mycket funderande och klurande och vridande och vändande.
Mycket om allt som är på gång nu, träning, deff, tävlingen.
Många var gångerna då jag i början tvivlade på mig själv och min förmåga att klara av det här.
Jag tvivlar fortfarande ibland, och kommer säkert göra längst vägen.
Men bortsett från vissa små felsteg, så tror jag att jag är på rätt bana just nu.
Allt känns bra, jag har hittat tillbaka till mitt fokus och min motivation.
Jag vet vad som driver mig, jag vet vart jag har min vilja. För nog tusan vill jag det här, och jag är beredd att göra det som krävs för att ta mig dit.


Målfokus - nu kör vi!




Team FITNESS Lok&Motion



Bilder från helgens poseringsträning, I´m getting there... :)






Vaknade imorse med världens nackspärr.
Tog mig igenom min morgonpromenad utan större bekymmer, så länge jag slipper vrida på huvudet.
Hmm, undrar hur jag tar mig igenom ett ryggpass senare...?
Sätter all min tilltro till en gammal goding, hästliniment och plastfolie! Har funkat förrut! :)

Sen väntar ännu en kväll med jobb på mitt kära Lok.
Kunde inte haft bättre jobb ♥
Är så otroligt tacksam över allt vad det stället har fört med sig. Kärlek, vänner för livet och inte minst en grym fysik ;)



Så, dax att göra sig klar för dagen.
Over and out

Another day in..

...ja, vad är det egentligen..?
Dagarna pendlar just nu mellan himmel och helvete, minst sagt.

Efter en mätning i slutet av förra månaden som visade på långt ifrån förväntat resultat. Att inleda en deff och köra på i en månad utan de resultat man behöver tog fullständigt musten ur mig. Jag tyckte redan då att det var motigt emellanåt, och nu är då dax för ytterligare en, om inte två, växlar till.
Mer cardio, mindre mat och mer morgonpromenader.

Mycket ångest över att inte ha vad som krävs, att inte orka med, att inte kunna hålla ut.
Ångest över att vara för liten, och över att inte bli tillräckligt liten.

Varvat med...

TOKLYCKA

För at the end of the day så skulle jag inte vilja gör nånting annorlunda.
Hur motigt det än är och hur tungt allt känns, så övervägs det hundra gånger om av stoltheten över min egen målmedvetenhet.
Det må vara kämpigt, men jag GÖR det!
Jag älskar det här och skulle inte byta bort det mot allt lösgodis i världen! =D

Ny poseringsträning igår, denna gången med tjejteamet. Eller ja, delar av teamet var där i alla fall.
Smusslade mig även in på grabbarnas teamträff i fredags, ska bli spännande att se vad det blir av dom! Mäkta imponerad av våra juniorer..!


För övrigt så rullar vardagen på i hundranitti som vanligt.
Just nu dock utan kärleken som är iväg på SM hela veckan (Lycka till hjärtat! ♥)
Första kvällen på länge spenderas idag hemma i ronneby, och inser allt för fort att detta inte känns "hemma" längre. Hela ronneby.
Nåväl, får väl se till att göra nåt åt saken.. :)


Sista raden ägnas min fantastiska vän och bästa coach. Vill ha dig back on track snart för jag saknar dig!!
Finns ingen som du MP! ♥


Over and out

RSS 2.0