I´m back!
På allmän begäran - här kommer nu en uppdatering på vad som händer och fötter i en Winklers liv.
Ja, vart börjar man...?
Bor kvar i vår trea i centrala karlskrona tillsammans med sambon Johan, mannen i mitt liv.
Har numera inte EN katt, utan två. Gucci och Isac, brunmaskad resp lila tabbymaskad helig birma. Världens gosigaste och luddigaste små krabater!
Drömmer inte längre om en tatuering, för numera sitter det en stegrande häst på utsidan av vristen. Snart tillkommer ännu en gadd på skuldran. Mitt nya obsession, helt klart.
Börjar så smått försöka skaffa mig ett socialt liv utanför min trygga, men ack så uttjatade, stallmiljö. Går trögt. Önskar önskar önskar att man hade insett det här för ett par år sedan, att en stadig umgängeskrets är rätt trevligt. På den tiden där man fortfarande träffade jämnåriga dagligen. Jag har liksom hoppat över ett sisådär 5 år av mitt liv, som jag nu tänkte försöka katscha upp på nåt snyggt sätt. Grattis Winkler - så dags att kliva ur stallkläderna nu.
Okej - det låter kanske värre än det är. Finns säkerligen extremare orginal än mig, men just nu känns det surt. Jag saknar mina vänner. Det är bara det. Jag saknar nån att umgås med.
Här sitter man liksom, ensam en lördag kväll. Sambon är ute med sina kompisar, han har nämnligen sånna. Lyckliga han. Det är först när man anstränger sig för att se sitt liv ur en objektiv synvinkel som man inser hur saker och ting egentligen är. Sanningen. Och sanningen är den att jag är en patetisk liten människa som sitter ensam framför datorn och klagar över sin egen ensamhet - istället för att göra nånting åt den. Tragiskt, men sant. Sån är jag.
Över till något mer positivt!
Min lilla häst fortsätter att imponera, i alla fall på mig! Förra året hann vi göra ett par starter i MsvB med som bäst dryga 60%, vilket jag tycker är ett mycket bra resultat. I år räknar jag med att kunna höja mig 5%, och fortsätta i truppen med Riding Stars. För icke insatta, Riding Stars är alltså ett blekingeprojekt, en slags elitsatsning med målet på Lag-SM nästa år. Där ingår alltså jag, och min lilla ponnihäst ;) Mäkta stolt.
Ja, det var väl det. Nu kallar duschen, därefter inspektera vad teven har att erbjuda ikväll. Till det blir det grönsaksdipp, och kanske ett glas vin eller två, bara för sakens skull.
Morgondagen bjuder på samma mått av dramatik som idag - nämnligen noll. Men va fan, man ska inte klaga.
Ha det bra, alla bönder och banditer. Vi hörs. Som man säger.
Ja, vart börjar man...?
Bor kvar i vår trea i centrala karlskrona tillsammans med sambon Johan, mannen i mitt liv.
Har numera inte EN katt, utan två. Gucci och Isac, brunmaskad resp lila tabbymaskad helig birma. Världens gosigaste och luddigaste små krabater!
Drömmer inte längre om en tatuering, för numera sitter det en stegrande häst på utsidan av vristen. Snart tillkommer ännu en gadd på skuldran. Mitt nya obsession, helt klart.
Börjar så smått försöka skaffa mig ett socialt liv utanför min trygga, men ack så uttjatade, stallmiljö. Går trögt. Önskar önskar önskar att man hade insett det här för ett par år sedan, att en stadig umgängeskrets är rätt trevligt. På den tiden där man fortfarande träffade jämnåriga dagligen. Jag har liksom hoppat över ett sisådär 5 år av mitt liv, som jag nu tänkte försöka katscha upp på nåt snyggt sätt. Grattis Winkler - så dags att kliva ur stallkläderna nu.
Okej - det låter kanske värre än det är. Finns säkerligen extremare orginal än mig, men just nu känns det surt. Jag saknar mina vänner. Det är bara det. Jag saknar nån att umgås med.
Här sitter man liksom, ensam en lördag kväll. Sambon är ute med sina kompisar, han har nämnligen sånna. Lyckliga han. Det är först när man anstränger sig för att se sitt liv ur en objektiv synvinkel som man inser hur saker och ting egentligen är. Sanningen. Och sanningen är den att jag är en patetisk liten människa som sitter ensam framför datorn och klagar över sin egen ensamhet - istället för att göra nånting åt den. Tragiskt, men sant. Sån är jag.
Över till något mer positivt!
Min lilla häst fortsätter att imponera, i alla fall på mig! Förra året hann vi göra ett par starter i MsvB med som bäst dryga 60%, vilket jag tycker är ett mycket bra resultat. I år räknar jag med att kunna höja mig 5%, och fortsätta i truppen med Riding Stars. För icke insatta, Riding Stars är alltså ett blekingeprojekt, en slags elitsatsning med målet på Lag-SM nästa år. Där ingår alltså jag, och min lilla ponnihäst ;) Mäkta stolt.
Ja, det var väl det. Nu kallar duschen, därefter inspektera vad teven har att erbjuda ikväll. Till det blir det grönsaksdipp, och kanske ett glas vin eller två, bara för sakens skull.
Morgondagen bjuder på samma mått av dramatik som idag - nämnligen noll. Men va fan, man ska inte klaga.
Ha det bra, alla bönder och banditer. Vi hörs. Som man säger.
