Roadtrip
Ja jisses, vilken fredag det vart...
Dagens höjdpunkt skulle ju då vara att få kvittera ut ett monsterpaket från Gymgrossisten. Inser dock ganska snabbt det den gått på delat kolli, alltså två paket. Och jag fick bara en avi.. Hmm.
Nåväl, hämtar ut paketet jag fått avi på, och lämnar kollinumret på det andra paketet till killen i kassan. Tar typ 2½ sekund att spåra (tack teknologi!) att det har hamnat på Hemköp i Karlshamn, FELSORTERAT!
Gaah!
Okej, tänk nu. Vad göra?
1. Be dom skicka paketet till rätt adress, dvs ronneby. Beräknad ankomst: tisdag.
2. Hämta paketet i karlshamn. Beräknad ankomst: 30min.
Japp, ni gissade rätt.
Jag körde till karlshamn :p
Och goosch vad jag vart lycklig!
Better Bodies byxor o topp, 3,5kg wheyprotein, 2kg maltodextrin, 3 lådor bars, 1kg blandprotein, en ryggsäck, omega3, multivitaminer, ny Pre-workout (längtar!) samt några burkar white tiger =DD
Jag är en lycklig människa =D
Passade även på att rensa ut och sortera i mitt kosttillskottsskåp (ja, det är större än skafferiet..).
Hela köksbordet var fullt av burkar, påsar, kartonger, askar och flaskor.... Men jepp, jag är stark! =D
Idag får det nog bli vilodag, kört 6 dagar i rad nu, lite återhämtning är aldrig fel.
Imorgon däremot blir det första benpasset på typ en månad, sen jag gjorde illa benet.
Det får helt enkelt bära eller brista. Bär det, så är det ju bra. Brister det så får jag åtminstonne skiten gipsad med bättre förutsättningar till att läka :p
Nä, håller tummarna för att det ska funka. Wiie.
För övrigt, så ser jag vansinnesmycket fram emot nästa vecka, som förhoppningsvis ska få gå till historien som den bästa nånsinn! =D
I love Ronnie Coleman.
Over and out.
I hate curry!
Hoppas innerligt att alla människor nångång emellanåt får vakna upp på morgonen och bara vara så sjukt stolt över att Jag är Jag!
För det gör jag just nu, varje dag. Och det är tamejtusan det bästa som finns!
Jepp, I´ve got flow...! =D
Träningen igår vart väl kanske inte så effektiv, men ibland behöver man få ha trevligt och vara social också..!
Ha, som om jag inte är trevlig och social i mitt jobb där jag umgås med människor hela dagarna, men ja.. ändå :)
Dessutom är jag djupt tacksam bara över det faktum att det i alla fall var en person i vimmlet på gymmet inte luktade curry... Jag upprepar mig från föregående inlägg - det absolut värsta som finns är lukten av curry på gymmet! Jag har inget emot svettlukt, folk som frambringar märkliga ljud, folk som gör uppenbart fel, udda utstyrslar eller håriga axlar (jepp, det finns folk som har det, utan att skämmas...), men låt mig för allt i världen få slippa matlukt!!!
Uppenbarligen har det här satt sig i huvudet på mig totalt, men jag kan inte släppa det... Det är motbjudande. Usch.
Nåväl, axlar blev det igår i alla fall. Sittande hantelpress, stående militärpress, flyes samt tjejövningen "fjärilen".. Haha, hatar namnet men det är en förbaskat bra övning! Fick dessutom tips på modifiering på den, tnx!
MEN inte en tillstymmelse till träningsvärk i deltan idag heller.. FUCK!
Fattar inte. Oavsett vilken övning, belastning, vinkel och allt annat man kan justera, så pumpas trapzen upp som ballonger, madan deltan fortfarande bara är liten och ynklig.. Tycker jag.
SÅ - axeltips mottages tacksamt! =D
Ikväll blir det ryggpass - yääh!
Nu närmast ska jag bege mig bort till OKQ8 för att hämta ut min monsterbeställning från gymgrossisten! =D
Känner mig som ett barn på julafton, att man kan bli så glad för lite pulver... =D
Eller så är det vetskapen om att det dessutom ligger lite nya träningskläder från BetterBodies samt ett par lådor bars och Celsius och annat smask..!
I´m in heaven! =D
Curry någon?
Träning igår då. Skulle varit ett banpass, men valde att avstå en vecka till..
Benet känns relativt bra, märker av det nångång om jag tex suttit mycket på huk på jobbet.
För er som inte följer min blogg med största intresse (fast vem gör väl inte det..? :p) så har jag lyckats frambringa en misstänkt stressfraktur på vadbenet. Men som sagt, det är på bättringsvägen.
Blev ett kort bröstpass istället.
Kändes ganska okej, bra kontakt och tryck, även om vikterna segar..
Avslutade bänken med ett set på 50kg*8rep, okej men inte mer..
Därefter upp till en åtta på 17,5kg, lutande hantelpress. Samma där, okej.
Cablecross, ingen annig vilken vikt men riktigt bra kontakt! Får riktigt bra rörelseomfång och sträck i pecsen där. Eftersom mina axlar är som dom är, så funkar nästan aldrig maskinövningar som pecdec eller pecfly, även liggande hantelflyes är ganska vanskligt för mig att köra. Men som sagt, CC funkar kanon och ersätter flyesövningarna ganska bra.
Summa summarum, ett "okej" pass. Nöjd.
Däremot ett halvintressant fenomen är hur gänget med indier och pakistanier bara tycks bli fler och fler för varje gång.. Och alla luktar curry. Och alla är superskinny. Och alla har glasögon.
Och jag är inte imponerad. Nåväl.
Även det konstanta gänget "tillbehör" i form av fruar, fäder, barn och övriga avlägsna släktingar är värt att anmärka på.. Betalar de alla gymkort, eller är det inte alltid så bra med obemannade tider..?
Nåväl.
Off topic - i fredags vart det öppet hus för företagare på Blekinge Health Arena (googla).
Ligger precis ovanför min arbetsplats, så givetvis var vi uppe och kollade.
Grymt häftigt ställe, bara det senaste inom idrottsteknologi, en enda stor lekpark för vuxna!
Träffade där representanten från Elekio, som även examinerade mig och min klass när det var dax för styrketräningslicensiering - allas vår Henrik Dagård. Mycket trevlig herre som önskade mig och övriga klasskamrater lycka till i framtiden :)
Ännu mer off topic, men genom att studera ansamligen företagare, så kunde jag nog mer eller mindre fastställa min teori om att brandmän nog måste uppnå ett visst mått av handsome-ness för att bli antagna till utbildningen.. ;)
Well well.
Enough said :)
På återseende!
Flow!
Utan att avslöja för mycket innan något än 100 bestämt, så kan jag säga att det är stora grejer på gång i Winklers liv just nu =D
Me like Mari! =D
Vad har hant sen sist då för övrigt?
Mjo, jag har lyckats dra på mig en förkylning, så klart. Benet börjar smått läka ihop, så det var väl helt enkelt dax för en ny käpp i hjulet.
Men Ha! Jag är väl inte klenare än att jag kan träna och snörvla samtidigt, tänkte jag. Mja, dum idé kanske... Återstår att se.
Träningen går riktigt bra just nu, förbannat bra flow.
Torsdagens pecs-mördar-pass går nog så smått till historien, den dagen var jag dessutom förbannat taggad av andra anledningar :)
Axlar igår, också ett riktigt bra pass. Jag är nöjd varje gång jag kan gå från ett axelpass och slippa känna att "ajfan, där rök den leden igen.." Och, peppar peppar, den har hållt ganska bra på sistonne.
Idag inleddes passet med deltävling i gymmets interna FitnessFive, bicepscurl.
Märkliga regler och ett förödande hjänsläpp gav mig ett resultat på 30 godkända reps.
Nåväl, 3 rep bättre än vid klassens F5, men kan inte vara nöjd när jag var tvungen att bryta trots att jag hade sååå många reps kvar i armarna..
Summa summarum, ännu en gång har jag fått bekräftat för mig själv att det inte är högreppare jag ska hålla på med.
Jag ska från och med nu hålla mig till det jag är bra på, att lyfta riktigt tunga saker ;)
Go Hard - or Go Home!
Rest, if you must. But don´t you quit.
Märkligt med tanke på att jag bara jobbar strax över halvtid, kommer aldrig ha tid med ett vanligt heltidsarbete ;)
Nåväl
Inte mycket som hänt sen sist. Motivationen har dock både hunnit försvinna och återfunnits.
Lyckats dra på mig en mindre stressfraktur misstänker jag, proximalt på laterala fibula.. För er som inte läst absurt mycket latin innebär det på utsidan av övre delen av vadbenet.. ;)
Ja, vad ska man säga om det..? Förbannat irriterande, framförallt då jag inte märker av det mer än vid belastning.. Och inte blir det bättre av att jag konstant på jobbet sitter på huk för att instruera, jag visar upphopp, jag gör burpees... Att jag dessutom aldrig lyckas komma ihåg mellan gångerna att "Just det, jag bör INTE belasta benent idag, jag bör hålla mig till verbal beskrivning", tyder mest på bristande intelligens... ;)
Den träningen som trots allt har blivit av har gått riktigt bra.
Senaste passet innebar biceps+triceps, kan vara det bästa som finns att köra de musklerna ihop på samma pass :) Går från gymmet med galen pump och dubbelt så stora armar, DET är egobooser =D
Snart dax att pallra sig ner till gymmet, dock kan jag inte bestämma mig för vad som ska få ersätta dagens egentliga benpass. Tror det blir axlar, lite prio på dom just nu.
För övrigt, så har det ännu en gång bekräftats att det värsta som finns, det är att tappa tron på sin själv.
Men hur mycket jag än älskar vägen som jag vandrar på, så kommer det finnas stunder då det blir allt för mycket uppförsbacke, då vägen känns krokig och målet allt för avlägset.
Styrkan ligger inte i att undvika motgångar, utan att kunna vandra vidare efter.
För nånstans, djup därinne, så vet jag varför jag gör det här. Jag vet vad jag vill och jag vet vad som krävs.
Men jag tackar min Lyckliga Stjärna för alla runtom mig som ser min vilja, min målmedvetenhet och min ambition.
Tack till er som väljer att följa mig på vägen, om än bara en liten bit. Ni som tar mig i handen och lyfter upp mig när jag inte orkar själv. Ni som visar vägen när jag själv inte ser den. Ni som hjälper mig att hitta tillbaka.
Tack.
http://www.youtube.com/watch?v=VkCFeNeqyHk&feature=related
Adjö Ego!
Sinnessjukt glidig vecka, jobba mån-tis, ledig ons-tors. Jobba imorgon, dock förjävla tidigt. Att ha öppningen kl 8 på morgonen är inte helt okej när man kommit in i em-rutiner :p Men visst, låt gå.
Alldeles för mycket tid har gått åt att febrilt försöka finna en person.
Men seriöst, hur många i världen (eller ja, kommunen..) ska det finnas som heter ******* då...!
Så det projeketet är nedlagt, tillfälligt om inte annat.
Dock kan jag såhär på allmän plats utrycka min önskan om mer brandmanssällskap på gymmet åt Winkler...! ;)
Som sagt, ledig två dagar = riktigt bra träning!
Axlar igår, rygg idag.
Dock riktigt knäckande för egot, har plockat av massa vikt och bara kört strikt, strikt, strikt.. Och framförallt - utan bälte! Men att gå från 17,5 kg hantlar i axelpress till 10-12,5 är lätt småsegt.. Från 100kg till 60kg marklyft.. 80kg shrugs istället för 120...
Nåväl, det är bara att svälja stoltheten och viktfixeringen och take it like a man! Dvs dåligt...
Positivt dock är att jag tycker att jag redan utvecklat mer volym på de här veckorna. Vilket i och för sig är väldigt logiskt om man har läst så mycket fysiologi som jag har. Om man däremot bara är en råstark soldat utan kunskap är det värre... :p
Ojoj, bitterhet ;)
Men visst, ett halvår "fel" träning rättfärdigar en viss nivå av bitterhet..
Nåväl, jag är back om track!
Vårens träning är grovplanerad och jag är supertaggad!
"Taggad" är förövrigt ett ganska fult ord, men det passar bra i sammanhanget.. ;)
Imorgon väntar en utmanade dag på xtravaganza, jag ska uträtta stordåd!
Vilket det känns som man gör varje dag, bara man har ögonen öppna och ser det!
And I´m off to save the world!
Adjö!
Personlig tränare, and I love it!
Jag får vakna upp varje morgon med vetskapen om att "Idag kan vara dagen då jag förändrar någons liv för all framtid".
Jag kan få någon att må bättre, bli starkare, lyckligare, friskare, gladare och sundare. Jag kan påverka, jag kan göra skillnad.
Och även om jag så bara har berört en enda person, så är det ändå fullt tillräckligt för att jag ska kunna vara stolt över att vara jag!
Där jag jobbar nu kommer jag dessutom kunna hjälpa alla som vill ha en personlig tränare. Inte bara de som har råd. En väldigt vässentlig skillnad. För det är ju trots allt därför man vill hålla på med det här. För att man innerligt vill kunna hjälpa alla som verkligen vill.
Hela gårdagkvällen gick jag runt i fullständig dimma. Det bara slog mig helt plötsligt, så otroligt stolt jag är för att jag är där jag är idag!
Och framförallt, hur konstiga omständigheter kan leda en så himla rätt.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit:
"Ibland behöver man tryckas ner riktigt jävla hårt mot marken för att kunna stoppa upp och fundera över vad man håller på med. Bli riktigt brutalt nersparkad och ihoptryckt.
Men då är fan allt som klarast.
Helt plötsligt ser man saker som man annars inte hade reflekterat över. Man kör på bara. Utan att tänka.
Senaste dagarna har jag blivit precis sådär brutalt nerstampad. Men jag vet att jag kommer resa mig och gå därifrån som en starkare människa. "
Tror att det är så, i väldigt många fall. Att man behöver ruskas om ordentligt för att kunna öppna ögonen.
För snart 2 år sedan var det exakt vad som hände. Jag önskar ingen att behöva vara med om något liknande, att leva med daglig skräck i "hemmets trygga vrå"...
Men det förändrade mitt liv.
Jag har gjort en förbannat lång resa för att komma dit jag är idag. Och har har ändå precis bara påbörjat den.
Och jag är så tacksam för alla som varit med under vägen och pushat när det varit som tyngst.
Än mer tacksam är jag över alla andras resor som jag nu får vara med på.
Jag lever precis det liv som jag vill leva!
Jag har ett jobb som jag älskar, jag har en fritid som förgyller mitt liv och jag har en livsstil som gör att jag mår bra.
Jag lever mitt drömliv!
Gör du??
Mission impossible
Fick till ett riktigt bra armpass igår, Ökat antal reps = pump! Underbart. Pump dessutom i både biceps o triceps är nästan brutalt härligt, love it! När man går från träningen och inte kan röra armarna, för det känns som om huden är för trång för att ge utrymme för ytterligare rörelse, DÅ har det varit ett bra pass! =D
Snart dax att bege sig av mot gymmet igen, axlar blir det idag.
Måste på riktigt kötta på dom rejält inför deember, de håller inte måttet.. Kunde ju även varit trevligt om dom kunde sluta krabba så jävligt hela tiden, hade helt klart underlättat träningen.. :p
Men men, Förnekelsen är min bästa vän!
Måste även snarast ta tag i det här med att skaffa coach.. Känns läskigt, för jag vet inte om jag ens är redo för scen nästa år. men om jag är det, så vill jag inte lämna någonting åt slumpen. Då vill jag verkligen vara The best that I can be, då håller det inte med mina egna tankar och teorier kring vad som är ett bra upplägg.. Även om det har funkat bra hittills.
Eller rättare sagt, det funkade bra tills jag lät någon fucka med mitt upplägg.. Någon som absolut inte hade en aning om vad han snackade om..
Med den kunskapen jag har idag inser jag ju att jag i princip har slängt ett halvårs träning åt helvete, dragit på mig massa förslitningar och fel tekniker..
Men är man förälskad så står förståndet på standby...
Fan. Idiot.
Nytt år, nya möjligheter.
Ut med det gamla, in med det nya.
Jag är seriöst skitdåligt på att vara ensam. Även om jag egentligen är en ganska osocial människa, som har sjukt fullt upp med jobb, hästar och gym. Så saknas det ändå någon som bara finns där.
Jag behöver någon vid min sida. Jag behöver en man!
Någon som lever samma sjuka byggarliv som jag, som är lika hängiven, som förstår vad man håller på med och som kan ge det stödet i vardagen som man behöver allt mer.
"I need someone I can be weak with, because I have to be strong all the time"
Någon som dessutom förstår att ett gäng hästar behöver dagligt tillsyn och kräver en hel del tid och uppmärksamhet (märkligt att samtliga ex har bedyrat att de ääälskat hästar, tills de insett att jag inte tänker göra mig av med dom...)
Och som om inte det vore nog, så ska denne Någon även tycka om mig och alla mina sidor och egenheter. Dessutom ska det även vara ömsesidigt.
Vart hittar man en sån då??
Mission Impossible.
Kanske lika bra att lägga ner det och hålla mig till det jag är bra på istället - att lyfta riktigt tunga saker.
And I´m off to the gym.
Och för att citera allas våran Ronnie Coleman-
"Everybody wants to be a bodybuilder, but don´t nobody wants to lift no heavy-ass weights...!"
Adjö!
