Rest, if you must. But don´t you quit.
Dåligt med uppdateringar sista tiden, mycket att göra..
Märkligt med tanke på att jag bara jobbar strax över halvtid, kommer aldrig ha tid med ett vanligt heltidsarbete ;)
Nåväl
Inte mycket som hänt sen sist. Motivationen har dock både hunnit försvinna och återfunnits.
Lyckats dra på mig en mindre stressfraktur misstänker jag, proximalt på laterala fibula.. För er som inte läst absurt mycket latin innebär det på utsidan av övre delen av vadbenet.. ;)
Ja, vad ska man säga om det..? Förbannat irriterande, framförallt då jag inte märker av det mer än vid belastning.. Och inte blir det bättre av att jag konstant på jobbet sitter på huk för att instruera, jag visar upphopp, jag gör burpees... Att jag dessutom aldrig lyckas komma ihåg mellan gångerna att "Just det, jag bör INTE belasta benent idag, jag bör hålla mig till verbal beskrivning", tyder mest på bristande intelligens... ;)
Den träningen som trots allt har blivit av har gått riktigt bra.
Senaste passet innebar biceps+triceps, kan vara det bästa som finns att köra de musklerna ihop på samma pass :) Går från gymmet med galen pump och dubbelt så stora armar, DET är egobooser =D
Snart dax att pallra sig ner till gymmet, dock kan jag inte bestämma mig för vad som ska få ersätta dagens egentliga benpass. Tror det blir axlar, lite prio på dom just nu.
För övrigt, så har det ännu en gång bekräftats att det värsta som finns, det är att tappa tron på sin själv.
Men hur mycket jag än älskar vägen som jag vandrar på, så kommer det finnas stunder då det blir allt för mycket uppförsbacke, då vägen känns krokig och målet allt för avlägset.
Styrkan ligger inte i att undvika motgångar, utan att kunna vandra vidare efter.
För nånstans, djup därinne, så vet jag varför jag gör det här. Jag vet vad jag vill och jag vet vad som krävs.
Men jag tackar min Lyckliga Stjärna för alla runtom mig som ser min vilja, min målmedvetenhet och min ambition.
Tack till er som väljer att följa mig på vägen, om än bara en liten bit. Ni som tar mig i handen och lyfter upp mig när jag inte orkar själv. Ni som visar vägen när jag själv inte ser den. Ni som hjälper mig att hitta tillbaka.
Tack.
http://www.youtube.com/watch?v=VkCFeNeqyHk&feature=related
Märkligt med tanke på att jag bara jobbar strax över halvtid, kommer aldrig ha tid med ett vanligt heltidsarbete ;)
Nåväl
Inte mycket som hänt sen sist. Motivationen har dock både hunnit försvinna och återfunnits.
Lyckats dra på mig en mindre stressfraktur misstänker jag, proximalt på laterala fibula.. För er som inte läst absurt mycket latin innebär det på utsidan av övre delen av vadbenet.. ;)
Ja, vad ska man säga om det..? Förbannat irriterande, framförallt då jag inte märker av det mer än vid belastning.. Och inte blir det bättre av att jag konstant på jobbet sitter på huk för att instruera, jag visar upphopp, jag gör burpees... Att jag dessutom aldrig lyckas komma ihåg mellan gångerna att "Just det, jag bör INTE belasta benent idag, jag bör hålla mig till verbal beskrivning", tyder mest på bristande intelligens... ;)
Den träningen som trots allt har blivit av har gått riktigt bra.
Senaste passet innebar biceps+triceps, kan vara det bästa som finns att köra de musklerna ihop på samma pass :) Går från gymmet med galen pump och dubbelt så stora armar, DET är egobooser =D
Snart dax att pallra sig ner till gymmet, dock kan jag inte bestämma mig för vad som ska få ersätta dagens egentliga benpass. Tror det blir axlar, lite prio på dom just nu.
För övrigt, så har det ännu en gång bekräftats att det värsta som finns, det är att tappa tron på sin själv.
Men hur mycket jag än älskar vägen som jag vandrar på, så kommer det finnas stunder då det blir allt för mycket uppförsbacke, då vägen känns krokig och målet allt för avlägset.
Styrkan ligger inte i att undvika motgångar, utan att kunna vandra vidare efter.
För nånstans, djup därinne, så vet jag varför jag gör det här. Jag vet vad jag vill och jag vet vad som krävs.
Men jag tackar min Lyckliga Stjärna för alla runtom mig som ser min vilja, min målmedvetenhet och min ambition.
Tack till er som väljer att följa mig på vägen, om än bara en liten bit. Ni som tar mig i handen och lyfter upp mig när jag inte orkar själv. Ni som visar vägen när jag själv inte ser den. Ni som hjälper mig att hitta tillbaka.
Tack.
http://www.youtube.com/watch?v=VkCFeNeqyHk&feature=related
Kommentarer
Trackback
