Ett land utan namn
"Äta tårta på ett spexigt sätt"
Goding.
Vidare, Hur man ligger med en dvärg (?)
Och utan att tänka sitter jag nu och lyssnar på "Stad i Ljus" med Tommy Körberg, samt Moldaviens bidrag till melodifestivalen.
WTF liksom? :)
PT 2010. Vansinne.
Kan inte nog betona hur makalösa dessa månaderna har varit, jäklar i min låda vilka människor! =D
MEN, Winkler börjar så smått anpassa sig till verkligheten utanför Vessigebro nu.
Jobbat softisvecka, gött. Älskar mitt jobb!
Även börjar komma igång med träningen igen. Dock hysteriskt galet vad snabbt man tappar styrka! typ 2-3 veckor med minimal träning och det känns som om man är tillbaka på ruta 1.
Att det dessutom totalt saknas inspiration på gymmet just nu gör ju inte saken bättre.. Vid samma tid som jag tränar befinner det sig i regel alltid samma folk där, dvs ett gäng currystinkande benrangel. Indier på 50kg. Okej att man är klent byggd. Men det är fan inte okej att konstant lukta curry! Hatar det...
Nä, jag behöver motivation. Lite gött folk med lite goa muskler. Bara att kunna växla några ord mellan seten. Hade innerligt uppskattats.
Men nej. Klart att det är begränsat med stollar som, likt en annan, står på gymmet kl 21 på kvällen..
Jag behöver en wingmate!
Någon?? :/
Byta gym?
Ja, kanske...
Nä, slut på beklagan!
Gött nytt år folk!
Imorgon ska jag sitta hemma och mögla med familjen. Så kul är mitt liv :p
Fast jag klagar inte.. ;)
Adjö
God Jul!
Snart en vecka har passerat sen jag flyttade från Vessigebro och alla vänner.
Tror jag börjar landa i verkligheten igen. Även om jag nog alltid kommer ha er närmast hjärtat.
Träningen börjar komma igång igen, även om motivationen fortfarande tryter emellanåt. Söker desperat efter en wingmate, utan framgång.
Alla underbara vänner uppskattas desto mer just nu, får så mycket stöd och push från alla möjliga håll så man blir helt tårögd.
Och jag lovar, jag kommer inte göra er besvikna :)
För övrigt, dan före den berömda julafton idag :)
Jag är lycklig i själen.
Massa snö ute, guddottern är på besök och villig att skämmas bort och allt är bara sådär som det ska vara på julen.
Tror ingen lyckats undgå att jag är sjukt traditionsfast vad det gäller jul. Jenny Nyström i mitt hjärta, så ska det vara!
I år har jag tagit det ett snäpp till och lackat julklapparna, och nästa år blir det bestämt en äkta julgran i min boning!
Mest av allt längtar jag bara efter en egen familj och ett eget hus, med en tomt som ska skottas, julkärve och utomhusbelysning. Pepparkaksbak och stoppa julkorv och griljera skinka. En äkta bullerby jul! Så ska jag ha det...
Men först! ska jag bli vuxen... :p
Så från Mig alla
Till Er alla,
En riktigt God Jul!
Och missa för allt i världen inte Kalle Anka!! =D
Hur många tårar finns det?
Hemma. Ensam.
Funderar över hur länge livet ska fortsätta att bara kännas motigt och jävligt..?
Har man hängt med i 23 år så har man ändå hunnit med ett antal avsked tidigare. Vänner, pojkvänner, sambor, skolkompisar.
Men på riktigt, aldrig någonsin har det känts så motvilligt som nu.
Jag vill inte. Jag var inte klar.
Hur många tårar finns det?
Saknar er så det gör ont.
Välkommen hem
Utbildningen är slut, jag kan titulera mig Personlig Tränare och har ett helt berg av kunskap att förvalta.
Men just nu har livet aldrig känts mer tomt, ensamt och vemodigt.
För 4 månader sedan hade jag inte en aning om vad jag skulle få vara med om.
För 4 månader sedan handplockade ödet de absolut underbarste människorna och satte dom i samma klass. Ett gäng med galet stor passion för träning, en målmedvetenhet utöver det vanliga och framförallt en sjukt massa sjuk humor! =D
Gårdagen kan väl egentligen bara sammanfattas som ett långt, utdraget och fruktansvärt jobbigt avsked.
En efter en lämnade stället, för gott den här gången.
Bilfärden hem var helt horribel. Allt brast och jag grät oavbrutet i 26mil...
Men för att låna ett citat av vår kära Uffy -"Avsked är nödvändigt för att kunna träffas igen"
Så vad säger ni, reunion en 5-6 gånger om året är väl lagom? :)
Så till världens bästa klass:
Finns så mycket jag vill säga, men inga ord räcker till.
Tack för den bästa tiden i mitt liv, kommer aldrig någonsin glömma er.
Jag älskar er, från djupet av mitt hjärta, som jag älskar er!
PT ht-10.
Freaking Magic
All kärlek åt PT!
PT-klassen goes FitnessFive.
Mitt livs allra största happening, so far.
Yeees, F5 utmaning i klassen igår. Aldrig någonsin har gymmet uppnåt liknade nivåer av testosteron, endorfiner och framförallt rent jävla vrölande.
Egentligen är det totalt omöjligt att ens försöka beskriva för en stackars människor som missade detta spektakel, för det är en kväll som måste ha upplevts.
Och vem hade väl kunnat tro att en intern styrkemätning kunde frambringa så mycket känslor.
Antagligen för att det var just Ni. Ni som just nu betyder mer än några andra. Det bästa gänget jag någonsin fått vara del i.
Tycker helt enkelt förbannat mycket om er :)
Resultatet då, kanske någon undrar?
Jovars.
Helt utan verklighetsförankring var målet totala 100 reps, det målet nåddes inte riktigt. Dock finns det mer reps att pumpa ut, helt klart.
Ledde faktiskt skapligt mustigt inför sista grenen, sen kom Gurra och fullständigt ägde sista grenen! Han reppade skiten ur sig med 33 dips, medan jag föll på målsnöret med mina 20, 5 reps mindre i totalsumman. Så en stolt andra placering, med delseger i bänk ;)
I salute you, GurriGurr, förbannat bra jobbat!
Även om viss nivå av fusk förekom gällande vikt% i herrklassen... ;)
Kvällen avslutades med en helt otrolig poseringstävling, say no more..!
Förbannat bra jobbat killar, underbart att se alla ge allt och lite till.
Och vilket pepp! Magiskt!
TACK ni som var med och skapade detta underbara minne för livet!
Gurra, Henning, Larssa, Pirre och vår underbara fotograf Hanna!
Från djupet av mitt hjärta, jag älskar er alla och jag är så obeskrivbart tacksam..
Och om två veckor är det bye bye...
Kommer sakna er så det gör ont!
Alltid i mitt hjärta.
Sponsor sökes!
Råkade dessvärre göra misstaget att gå in och kolla mina beställningar under året, totala summan.
HEL VE TE!
Tänker absolut inte nämna några belopp, men satan i gatan...
Inte konstigt att pengarna är slut två veckor efter lön...
Nåväl, as long as I am happy.
Så, om någon känner sig frivillig till att sponsra en ambitiös, målmedveten och förbannat fattig kroppsbyggare, så vet ni vart ni hittar en.
Helvete, det här var inte bra.
Men som sagt.
Jag är lycklig.
Sky is the limit.
