Rebecca Winkler

Söndag idag, och för första gången på 4 månader innebär inte det return to Vessige.
Hemma. Ensam.
Funderar över hur länge livet ska fortsätta att bara kännas motigt och jävligt..?

Har man hängt med i 23 år så har man ändå hunnit med ett antal avsked tidigare. Vänner, pojkvänner, sambor, skolkompisar.
Men på riktigt, aldrig någonsin har det känts så motvilligt som nu.
Jag vill inte. Jag var inte klar.


Hur många tårar finns det?



Saknar er så det gör ont.