Rebecca Winkler

...ja, vad är det egentligen..?
Dagarna pendlar just nu mellan himmel och helvete, minst sagt.

Efter en mätning i slutet av förra månaden som visade på långt ifrån förväntat resultat. Att inleda en deff och köra på i en månad utan de resultat man behöver tog fullständigt musten ur mig. Jag tyckte redan då att det var motigt emellanåt, och nu är då dax för ytterligare en, om inte två, växlar till.
Mer cardio, mindre mat och mer morgonpromenader.

Mycket ångest över att inte ha vad som krävs, att inte orka med, att inte kunna hålla ut.
Ångest över att vara för liten, och över att inte bli tillräckligt liten.

Varvat med...

TOKLYCKA

För at the end of the day så skulle jag inte vilja gör nånting annorlunda.
Hur motigt det än är och hur tungt allt känns, så övervägs det hundra gånger om av stoltheten över min egen målmedvetenhet.
Det må vara kämpigt, men jag GÖR det!
Jag älskar det här och skulle inte byta bort det mot allt lösgodis i världen! =D

Ny poseringsträning igår, denna gången med tjejteamet. Eller ja, delar av teamet var där i alla fall.
Smusslade mig även in på grabbarnas teamträff i fredags, ska bli spännande att se vad det blir av dom! Mäkta imponerad av våra juniorer..!


För övrigt så rullar vardagen på i hundranitti som vanligt.
Just nu dock utan kärleken som är iväg på SM hela veckan (Lycka till hjärtat! ♥)
Första kvällen på länge spenderas idag hemma i ronneby, och inser allt för fort att detta inte känns "hemma" längre. Hela ronneby.
Nåväl, får väl se till att göra nåt åt saken.. :)


Sista raden ägnas min fantastiska vän och bästa coach. Vill ha dig back on track snart för jag saknar dig!!
Finns ingen som du MP! ♥


Over and out