Christmas magic
För ungefär ett par veckor bestämde jag mig.
Det här ska bli den bästa julen sen barnsben. Ska.
Och ändå sen dess har jag förtvivlat sökt efter den där magiska julstämningen som fanns när man va liten. Den där känslan som bara kan beskrivas genom en Astrid Lindgren saga.
Jag har pyntat min lilla lägenhet upp till taket, jag tvingar mamma att göra egna köttbullar och julkorv till julbordet, och idag ska vi baka julgodis och papparkakor efter mina starka påtryckningar. Julstämningen SKA fram, man måste bara jobba lite.
Så nu! Ute ligger massor med härlig snö (jag står dock fortfarande fast vid att snö bara är härlig och öht acceptabel i december månad), guddotter med familj (älskade moster!) är på väg ner, det luktar mat och bak överallt. Nu börjar jag äntligen känna mig som ett bullerbybarn igen. Det är jul på riktigt det.
Efter att ha rannsakat mig själv, så där som man bara kan göra under de där filosofiska timmarna innan man somnar, jag har kommit fram till följande slutsats.
Det är förra årets totala avsaknad av jul som måste kompenseras.
För första gången firande jag inte jul med min familj. Jag firade med en familj jag knappt kände, vars enda koppling till mig avskydde mig som pesten. Med tårar i ögonen åkte jag från min familj på förmiddagen, bara för att i någon form av sista tappert försök visa min godhjärtade sida. Och för vad? För en person som totalt ignorerade en hela dagen, så som alla andra dagar. Den dagen satt jag i min lilla bubbla och mådde mest allmänt dåligt, runt om mig hade dom trevligt och mysigt, men jag va bara där som statist.
När man tvingar sig att se tillbaka på den tiden inser man hur totalt hjärntvättad man var. Aldrig aldrig ALDRIG att jag utsätter mig för nåt sånt igen.
Så därför! Kommer jag i år fira jul med större dunder och brak än någonsinn! Det ska vara knäck i högar, julklappsrim, Kalle Anka och MASSOR av kärlek! Förra julen fick mig att inse hur otroligt familjär man faktiskt är, och är det nån gång man verkligen ska vara med sina nära och kära är det på julen.
Budskapet med detta långa, och kanske delvis smått fanatiska, inlägget är enkelt.
Det finns en dag på året som är specillt tillägnad alla man håller av, nära och kära, vänner och familj.
Slösa inte bort den. Det kommer inte jag göra.
Det här ska bli den bästa julen sen barnsben. Ska.
Och ändå sen dess har jag förtvivlat sökt efter den där magiska julstämningen som fanns när man va liten. Den där känslan som bara kan beskrivas genom en Astrid Lindgren saga.
Jag har pyntat min lilla lägenhet upp till taket, jag tvingar mamma att göra egna köttbullar och julkorv till julbordet, och idag ska vi baka julgodis och papparkakor efter mina starka påtryckningar. Julstämningen SKA fram, man måste bara jobba lite.
Så nu! Ute ligger massor med härlig snö (jag står dock fortfarande fast vid att snö bara är härlig och öht acceptabel i december månad), guddotter med familj (älskade moster!) är på väg ner, det luktar mat och bak överallt. Nu börjar jag äntligen känna mig som ett bullerbybarn igen. Det är jul på riktigt det.
Efter att ha rannsakat mig själv, så där som man bara kan göra under de där filosofiska timmarna innan man somnar, jag har kommit fram till följande slutsats.
Det är förra årets totala avsaknad av jul som måste kompenseras.
För första gången firande jag inte jul med min familj. Jag firade med en familj jag knappt kände, vars enda koppling till mig avskydde mig som pesten. Med tårar i ögonen åkte jag från min familj på förmiddagen, bara för att i någon form av sista tappert försök visa min godhjärtade sida. Och för vad? För en person som totalt ignorerade en hela dagen, så som alla andra dagar. Den dagen satt jag i min lilla bubbla och mådde mest allmänt dåligt, runt om mig hade dom trevligt och mysigt, men jag va bara där som statist.
När man tvingar sig att se tillbaka på den tiden inser man hur totalt hjärntvättad man var. Aldrig aldrig ALDRIG att jag utsätter mig för nåt sånt igen.
Så därför! Kommer jag i år fira jul med större dunder och brak än någonsinn! Det ska vara knäck i högar, julklappsrim, Kalle Anka och MASSOR av kärlek! Förra julen fick mig att inse hur otroligt familjär man faktiskt är, och är det nån gång man verkligen ska vara med sina nära och kära är det på julen.
Budskapet med detta långa, och kanske delvis smått fanatiska, inlägget är enkelt.
Det finns en dag på året som är specillt tillägnad alla man håller av, nära och kära, vänner och familj.
Slösa inte bort den. Det kommer inte jag göra.
Kommentarer
Postat av: Therese
Hoppas du får en underbar jul =)
Kram
Trackback
