WC dressyr
För alla er stackare som precis missade sändningen från world cup dressyren från skandinavium kommer här nu en kort resumé.
Till en början, Minna Telde, vilken uppvisning! Helt fantistiskt att se, hänt mycket sedan Flyinges internationella i höstas när jag såg dom sist. Mjukhet, balans, smidighet, spänst. Precis som det ska vara. Härligt.
Heinke Kemmer, not so impressed. Tyvärr. Nja, saknades mjukhet, lite ryckigt och spänt tyckte jag. Och att skylla på låga poäng, humpfr, det var inte bättre. Nä, diss av mig.
Vidare, imponerad av Schulten-Baumer, fint ridet, läcker häst, gillade den.
Och avslutningsvis. Briar. För sista gången i Sverige, även han mycket bättre än i Flyinge. Ett fullsatt skandinavium som står upp och applåderar i takt med sista passagen, det ger gåshud även hemma i soffan. Även om jag aldrig gillat typen av häst riktigt, så är det svensk dressyrhistoria. Helt makalöst. End of an era. Håller tummarna för att det får bli en sista WC-final i Los Angeles med som avslutning bara. Han vann denna tävlingen btw.
Men helt klart ett sånt där "moment" som man kommer ihåg.
Dock står fortfarande Lussan högst i topp på den listan. Så många gånger jag sett inspelningen från just detta tillfälle.
Skandinavium -98, Världscup final. Louise Nathorst med Walk on Top leder inför küren. Anky med Bonfire går ut som näst sist, sätter en kanonritt. Lussan är sist, med specialskriven musik av Benny Andersson. Piruett med enhandsfattning. Och hon vinner. Hon slår Anky och vinner WC-finalen. Prisutdelning, ett fullsatt skandinavium står upp och applåderar, Opus gamla låt Life is Life spelas, in på prisutdelningen i passage i takt till musiken.
DET, mina damer och herrar, framkallar gåshud och glädjetårar än idag, dryga 10 år senare.
Ja ja, jag vet att jag är både en aning sentimental och lite smått manisk. Men va fan. Jag älskar det här.
Min underbara lilla GP-ponny fick idag jobba lite med kandaret, kanonfin! Hon är heeelt magisk. Hon som aldrig tidigare gått att samla utan att hon fått hyperpanik, nu tränar vi piruettgalopp och snuddar vid passagen bra dagar. Helt obeskrivligt. Fråga inte vad som hänt eller vad jag gjort. Fast antagligen har jag bara gjort som min kära tränare försökt få mig att göra i alla år. Rida. Jag är lite trög. Men oj vad bra det går nu.
Jaja, ni som inte förstått denna galna passion har kanske inte uppskattat dagens inlägg lika mycket som jag gjorde när jag skrev det. Men som sagt, jag bara älskar det här. Punkt.
Till en början, Minna Telde, vilken uppvisning! Helt fantistiskt att se, hänt mycket sedan Flyinges internationella i höstas när jag såg dom sist. Mjukhet, balans, smidighet, spänst. Precis som det ska vara. Härligt.
Heinke Kemmer, not so impressed. Tyvärr. Nja, saknades mjukhet, lite ryckigt och spänt tyckte jag. Och att skylla på låga poäng, humpfr, det var inte bättre. Nä, diss av mig.
Vidare, imponerad av Schulten-Baumer, fint ridet, läcker häst, gillade den.
Och avslutningsvis. Briar. För sista gången i Sverige, även han mycket bättre än i Flyinge. Ett fullsatt skandinavium som står upp och applåderar i takt med sista passagen, det ger gåshud även hemma i soffan. Även om jag aldrig gillat typen av häst riktigt, så är det svensk dressyrhistoria. Helt makalöst. End of an era. Håller tummarna för att det får bli en sista WC-final i Los Angeles med som avslutning bara. Han vann denna tävlingen btw.
Men helt klart ett sånt där "moment" som man kommer ihåg.
Dock står fortfarande Lussan högst i topp på den listan. Så många gånger jag sett inspelningen från just detta tillfälle.
Skandinavium -98, Världscup final. Louise Nathorst med Walk on Top leder inför küren. Anky med Bonfire går ut som näst sist, sätter en kanonritt. Lussan är sist, med specialskriven musik av Benny Andersson. Piruett med enhandsfattning. Och hon vinner. Hon slår Anky och vinner WC-finalen. Prisutdelning, ett fullsatt skandinavium står upp och applåderar, Opus gamla låt Life is Life spelas, in på prisutdelningen i passage i takt till musiken.
DET, mina damer och herrar, framkallar gåshud och glädjetårar än idag, dryga 10 år senare.
Ja ja, jag vet att jag är både en aning sentimental och lite smått manisk. Men va fan. Jag älskar det här.
Min underbara lilla GP-ponny fick idag jobba lite med kandaret, kanonfin! Hon är heeelt magisk. Hon som aldrig tidigare gått att samla utan att hon fått hyperpanik, nu tränar vi piruettgalopp och snuddar vid passagen bra dagar. Helt obeskrivligt. Fråga inte vad som hänt eller vad jag gjort. Fast antagligen har jag bara gjort som min kära tränare försökt få mig att göra i alla år. Rida. Jag är lite trög. Men oj vad bra det går nu.
Jaja, ni som inte förstått denna galna passion har kanske inte uppskattat dagens inlägg lika mycket som jag gjorde när jag skrev det. Men som sagt, jag bara älskar det här. Punkt.
Kommentarer
Postat av: Therése Hellstigen
Du var inte den ända med gåshud hemma i soffan det kan jag lova dej =)
Trackback
