Vidgade vyer och överbelastade nerver
Idag har jag lyckats utsätta mig för den största nervpåfresningen i mannaminne. Jag betalade dessutom för det. Jag gjorde det inför publik. Jag gjorde det dessutom frivilligt.
Jag hopptränade.
Mitt livs första officiella hoppträning. I´m proud. Jävligt proud.
En gammal god vän till mig var alltså på ridskolan och gästtränade idag. Artig som man är måste man ju såklart ställa upp på det här spektaklet. Lånar säkraste ridskolehästen vi har, min käre vän Myzak.
Med hjärtat i halsgropen och nerverna kvarglömda på toaletten entrar jag manegen, full i skräckinjagande hinder.
Men, tack och lov, den käre hästen hoppar som en klocka. Jag behöver bara styra. Perfekt. Mer än så klarade inte min kropp av i detta pressade tillstånd. Den käre vännen är dessutom väldigt ödmjuk och lugn mot en stackars vilsekommen dressyrryttare. Han var säkert inte imponerad, han ville säkert skrika både det ena och det andra. Men han gjorde inte det. Tack för det.
Och. Hör på den här. Det var roligt. Jag hoppade banor med hööga hinder och tyckte att det va roligt! När hände det sist?? Never.
Well done Fredrik, att lyckas få en totalt skräckslagen dressyrmes att se nöjet i hoppning. Inte illa.
Fredrik Albin, that´s the Man!
Nåja, kan ju inte bara ägna mig åt nöjesridning hela dagen. Åkte därför hem och red ett kanonpass på min älskade lilla häst. Heeelt makalös, som alltid. Ofattbart.
Måste ju även tillägga att igår, på min löptur, stötte jag minsann på en rabatt med snödroppar i! Snödroppar! Blommor! Vår!
Sånt blir jag lycklig av, en tidig morgon en tidig vår. Solen skiner, fåglarna kvittrar och yvn från stumholmen. Underbart. Undrar föresten varför jag är så barnsligt kär i stumholmen? Karlskrona som har en enorm skärgård och det är fantastiskt överallt. men stumholmen, that´s the place. så är det.
Nä ni, dusch mat film och säng. i inbördes ordning.
God natt
Jag hopptränade.
Mitt livs första officiella hoppträning. I´m proud. Jävligt proud.
En gammal god vän till mig var alltså på ridskolan och gästtränade idag. Artig som man är måste man ju såklart ställa upp på det här spektaklet. Lånar säkraste ridskolehästen vi har, min käre vän Myzak.
Med hjärtat i halsgropen och nerverna kvarglömda på toaletten entrar jag manegen, full i skräckinjagande hinder.
Men, tack och lov, den käre hästen hoppar som en klocka. Jag behöver bara styra. Perfekt. Mer än så klarade inte min kropp av i detta pressade tillstånd. Den käre vännen är dessutom väldigt ödmjuk och lugn mot en stackars vilsekommen dressyrryttare. Han var säkert inte imponerad, han ville säkert skrika både det ena och det andra. Men han gjorde inte det. Tack för det.
Och. Hör på den här. Det var roligt. Jag hoppade banor med hööga hinder och tyckte att det va roligt! När hände det sist?? Never.
Well done Fredrik, att lyckas få en totalt skräckslagen dressyrmes att se nöjet i hoppning. Inte illa.
Fredrik Albin, that´s the Man!
Nåja, kan ju inte bara ägna mig åt nöjesridning hela dagen. Åkte därför hem och red ett kanonpass på min älskade lilla häst. Heeelt makalös, som alltid. Ofattbart.
Måste ju även tillägga att igår, på min löptur, stötte jag minsann på en rabatt med snödroppar i! Snödroppar! Blommor! Vår!
Sånt blir jag lycklig av, en tidig morgon en tidig vår. Solen skiner, fåglarna kvittrar och yvn från stumholmen. Underbart. Undrar föresten varför jag är så barnsligt kär i stumholmen? Karlskrona som har en enorm skärgård och det är fantastiskt överallt. men stumholmen, that´s the place. så är det.
Nä ni, dusch mat film och säng. i inbördes ordning.
God natt
Kommentarer
Trackback
