När började jag bli gammal??

22 år och åldersnojja.
Dagligen träffar man gamla klasskompisar på stan, hör av dom på facebook eller hör ryktesvägen. De är gravida alt har redan barn, har gift sig, köpt hus, har lyckade jobb och blivit vuxna på heltid.
Och jag får tokpanik!
Här sitter jag och betraktar mitt liv i något sånär objektiva ögon, och blir inte direkt imponerad. Ensam i en etta i Ronneby. Pluggar mest bara för att jag inte har nåt bättre för mig (trivs dock som fisken i vattnet med utbildningen!). Har en ekonomi som är nånstanns kring existensminimum en bra månad.  Inte riktigt så jag tänkte mig att livet skulle se ut.
Alla andra har liksom växt upp, jag fastnade nånstanns på vägen.
Nåväl. En dag kommer han kanske inridande, min prins på sin nobla springare.. Tills dess klänger jag mig fast vid det sista unset av hopp om ödets välmening. Tror faktiskt att han där uppe vill mig väl trots allt. Till slut.

Herregud, 22 är väl ingen ålder...?

Kommentarer
Postat av: ?

http://www.youtube.com/watch?v=vv8ZQ6MuIks

2009-11-02 @ 22:10:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0