Rebecca Winkler

Gårdagens träning, ett pass Indoor Walking samt styrketräning rygg + biceps. För oinvigda stackare, IW = crosstrainer a´la spinningpass . Kanske inte världens klyftigaste att köra ett styrkepass direkt efter att ha kört slut på sig totalt, men måste ändå säga att det gick riktigt bra. Energi till att träna är ju som sagt inget problem i min värld just nu. Saknar mina djävulsmåndagar, då utmanade jag mig själv en gång i veckan och körde BodyAttack, core och BodyPump efter varandra, dvs 2,5 timmar träning. Kanske inte bygger muskler, men det bygger karaktär. Minst lika viktigt. Och det funkade ju uppenbarligen, för träningskaraktär finns det gott om.

Däremot tryter energin i stallet.. Jag rider mina två hästar varje dag, jag har mellan 3-5 privatelever i veckan och mina egna träningar. Jag gör det. Men det är inte kul längre. Inte kul alls.
Tycker inte att det funkar, brister i ridningen på allt för många sätt.

Är det kanske så illa att även jag har en gräns? Att det igentligen inte funkar att hålla på som jag gör, hålla hundranitti hela tiden och hoppas på det bästa. Nånstans på vägen måste man kanske bromsa ner lite.
Det kanske är så, har man skaffat sig två intressen, som båda igentligen är mer livsstilar än intressen, så håller det inte.
Innan har jag alltid bara haft hästarna. Tränat och tävlat målinriktat, en satsning, 100%. Nu har ridningen helt plötsligt fått konkurrens, och även det till 100%. Borde ju säga sig själv, enkel matematik..
Bromsa träningen - Inget alternativ.
Bromsa ridningen - Inget alternativ.
Vad gör man...? 


Vafaen, är jag inte stålmannen ändå....?