Rebecca Winkler

Klapp på mitt huvud!
Igår var jag ute och sprang. Före frukost. Bara det.
Trodde seriöst att jag skulle dö, har inte riktigt aklimatiserat mig till min nya, värdelösa kondition.. En gång i tiden sprang jag milen, igår var jag ungefär lika trött, fast efter 4km... :p
Men jag gjorde det! Och jag är stolt.
Så för att upprätta mitt självförtroende blev det en runda på gymmet senare också!
Axlar och mage. Inga direkta PBn, men kändes bra. Inga känningar i axelleden, trots ganska tung belastning! Skönt!!
Tänkte köra en kur glucosamin och se om det kan hjälpa mig lite. Seriöst inte kul att ha skitleder.. Så hellre medicinera bort värken än att träna lättare ;)



På sistonne har det helt plötsligt blivit väldigt påtagligt att Stoffe befinner sig typ en världsdel bort..
Mycket ångestframkallande saker på g. Känns inte riktigt bra, inte bra alls. Kalla fötter antar jag, går säkert över, men hade ändå varit så mycket skönare att ha någon som kunde säga det till mig.
Nåväl, det blir bra. Förr eller senare. Antagligen senare. Men visst.


Tills vidare tröstar jag mig med Jack Johnson i högtalarna på jobbet. Hm, alltid nåt.