Rebecca Winkler

Om det nu mot förmodan finns någon kvar av mina bloggläsare som intresserar sig för mig och mina hästar, så kan jag informera er om att jag har varit och tävlat idag.
Titta ut genom fönstret. Ja, jag har tävlat... I konstant ösregn.
Skulle ha ridit två kvalklasser till morgondagens finaler, men insåg efter första kvalet att det var totalt meningslöst.
Hela banan stod under vatten, och min fisförnäma lilla häst var måttligt road av att gå i den sörjan.. Antar att jag kom bland de sista i klassen resultatmässigt. Dessutom allting blött och fuktigt, inte ett plagg torrt.
Så, jag lämnade helt enkelt walk over denna gången. But I´ll be back!


Träningen igår bestod av axlar och lite mage ihop med Martin. Blev ett ganska lätt pass, iaf för magen, ville inte riskera att tävla med träningsvärk!
Dock en rejäl ökning i shrugsen från 80 till 100kg (!). Ja jäklar vad det gör mycket med lite sällskap.
Så därmed blir det 3e övningen jag passerar 100kg! Marklyft, knäböj och shrugs. Och benpress då, men maskiner räknas inte :p
100kg är fan tungt....! 

Jag läser rätt mycket träningsbloggar för tillfället, för att få inspiration med även rena tips och nya tankar.
Idag ramlade jag över frågeställningen kontakt vs vikt.
Som sagt, jag är fortfarande rookie inom det här området, men jag gör ett försök till ett statement.
Man ser många exempel på gymmet, som lassar på stora vikter för att sedan svinga skiten ur sig för att få upp dom. För upp ska dom, till varje pris. Sen vad det är för muskler som egentligen bidrar till det, det spelar mindre roll.
Men må den som är fri från synd kasta första stenen.
Jag är säkerligen själv ganska duktig på att träna över min förmåga.
Kalla det gärna en släng av hybris, men att ligga och mala runt med 5kg hantlar har aldrig intresserat mig. Redan från början har målet varit att öka, både i massa och styrka. Sen att det kanske har gått lite fortare än vad jag klarar av egentligen, det må vara hänt. Men jag är inte intresserad av att bromsa. 
För hey, titta på mig. Nåt måste ju lilltjejen göra rätt i alla fall. Annars hade jag inte sett ut så här efter så kort tid.
Jag är grymt stolt över mig själv och den resa jag gör, hybris eller inte.
Målet är och kommer alltid vara det samma. Att alltid bli lite större, lite starkare.
Och det blir jag inte av några 5kg hantlar :)

Nåväl, summa summarum.
Jag tänker inte bromsa. Aldrig någonsin.


För jag vill också stå på scen och se ut som en barbie med flexade muskler! =D