Rebecca Winkler

För en kort stund blev livet ganska motigt..
Usch, vad mycket jobbiga minnen man går och bär på egentligen. Kanske inte helt bearbetade helt enkelt. Men hur bearbetar man nåt sånt, det går ju inte.. En mor förlorade sin dotter och jag var ansvarig.. Hm, tung sten..
Nåväl.
Valde att avstå dagens livräddningskurs på skolan, det blir för påtagligt, alldeles för jobbigt.
Älskade lilla Elin.
Ibland känns världen väldigt konstigt orättvis..




MEN, jag går ju inte bara runt och mår dåligt hela dagarna!
På det stora hela mår jag nästan oförskämt bra, min diet har försatt mig i någon form av drog-likande tillstånd, småhärligt sådär.. ;) Hysteriska skrattanfall har tagits till en helt ny dimension! lyckas i alla fall roa min omgivning rätt bra ;)


Projekt Fitnessfestivalen börjar smått styras upp. verkar som om jag får sällskap av diverse klasspolare under lördagen i alla fall, söndagen står jag utan sällskap men med två platsbiljetter till BFen.. blir till att fortsätta leta sällskap..
Lund och decembercupen är också oklart än så länge, där kanske man kan hänga på gym-gänget iofs.. hm, lite kvar att styra upp..

Träningen fortsätter att funka bra. Dock börjar jag på riktigt sakna mitt gym..
Skolgymmet i all ära, men det är inte samma sak utan wingmates.. Helt plötsligt ligger alla på golvet och kör liggande marsch och stålhunden på balansboll.. Foamroll och stabilitetsträning har helt ersatt allt lyftande på gymmet.. Alla är livrädda för att ta i med risk för att störa den Strukturella Effektiviteten...
I ren protest och aktivt motstånd ställer jag mig bredvid, drar åt mitt lyftarbälte för att kunna skita fullständigt i bålstabiliteten, för att sedan lyfta riktigt tunga vikter.
För det är därför jag håller på med det här. För att kunna lyfta riktigt jävla tungt.
Och det kommer jag fortsätta med, damn it! ;)


Screw you, Fivefingers!