Rebecca Winkler

Nyss hemkommen från gymmet, sådär härligt endorfinhög och söndertrasad.. ;)
Rygg blev det idag, smått ostrukturerat pass då allt var upptaget när vi skulle ha det. Men men, blev rätt bra ändå. Lär säkerligen kännas imorgon :p

Och aldrig förr har jag väl varit så tacksam över att ha någon som passar, stöttar, pushar och ryter. Idag behövdes det, inte bara i musklernas växande tjänst, utan mentalt.
Hade nog inte blivit mycket till pass idag annars, riktig skitdag..
Jag ska inte vara ledig helt enkelt, jag klarar inte av att hantera så mycket ledig tid, då hinner man stanna upp och känna efter och tänka till alldeles för mycket..
Jag hanterar alla bekymmer på samma vis, stort som smått, jag lägger det åt sidan och kör vidare. Det funkar.  Tills det kommer ikapp...
Oftast hinner jag undan, men inte idag..

Och det enda som är värre än att själv se sina bekymmer - det är när andra gör det.

Jag ger upp. Jag erkänner.
Jag är ensam, and I fucking hate it!

Jag är inte så tuff som jag vill vara alla gånger, ibland blir man bara förbannat liten...


"En bra sak är att inte låta folk gissa"

Tack M.


Jag ska.

Men inte idag.
Jag lägger det åt sidan och hoppas att det löser sig ändå...



Förvirrat och deppigt inlägg idag.
Jag är inte så jäkla deppig egentligen.

Jag har bara en dålig dag.